Recension
Peeples, Grant
Prior Convictions
(Gateborn Records)

Det finns mycket av en protestsångare från de stora protesternas årtionde i Grant Peeples sång. Omänsklighet, själviskhet, begär, rasism, våld och nationalism är ämnen som passerar förbi i den handfull sånger som han presenterar här på sitt fjärde album sedan återkomsten till USA efter elva år på en ö utanför Nicaraguas kust. I en polemisk ton talar han om hur saker och ting ska vara, eller i alla fall hur de borde vara.

Grant Peeples sjunger med en mörk, mjuk och melodiös talsång. Det finns drag av Tom Russell och Chip Taylor, Leonard Cohen och Ry Cooder, och inte minst Bob Dylan. Han inleder också med en fin cover av Dylans ”Things Have Changed” i duett med Ruthie Foster. Tillsammans skapar man en ny dimension till en av Bob Dylans bästa låtar.

Men detta är nästan lika mycket en platta av Gurf Morlix. Med professionell blick och öra har han producerat och lagt till sina gitarrer, bas, banjo, keyboard, pedal steel och sång. Gurf har ju gjort sig känd för fina produktioner, men också för det alldeles personliga gitarrspel som har låter linda in musiken med. Stöd får musiken också från Rick Richards trummor.

Två mycket starka sånger är ”Market Town” och ”Nigger Lover”. Båda handlar om den afro-amerikanska befolkningens situation i USA där försäljning av slavar sker på torget och skolorna ska integreras i Tallahassee 1967. Smärtsamt skildrar han mänskliga öden och sorger. Stark på ett annat sätt är ”Sad Naked Woman”. Man blir inte helt säker på om det är ett one-night-stand eller en lång relations sönderfall och dess sista skälvande minuter vi får bevista. I ”Last Night I Dreamed In Spanish” tar oss tillbaka till Karibien och ett smakfullt accordionspel från Joel Guzman. ”Pole Dancing To Gospel Hymns” tar upp problematiken med religion kontra ditt dagliga arbete. I detta fall en nattklubbs pole dancer och hennes nyfunna frälsning. Hur gör man?

Grant Peeples skriver sånger som inte så många gör längre. Han är en bärare av en folksångs- och protesttradition som vi ser allt färre av. Grant visar att det går att skriva personliga och reflekterande sånger som är både knivskarpa och lättsamt ironiska. Därför avslutar han också albumet med nyckelsången ”Last Honest Man” tillägnad filosofen Diogenes.

It´s hard to change the world if you play it safe
And let your prior convictions get in the way
You got the manners and the look but I´m afraid that´s just not enough
Cause when you´re digging for the Truth, man
You´re messing with some dangerous stuff
There´re oceans of sorrow and mountains of rue
But if you´re aimless and faithless, well you´ll soon be hopeless, too
I had a grip on the plow, and somehow it slipped from my hand
But I´m still on the search for an honest man
Yea, I´m just looking for an honest man.

/Staffan Solding