Recension
Toussaint, Nico Wayne
Lonely Number
(DiscoFrog Records)

Egentligen borde jag låta en bluesexpert lyssna på den här plattan och ge mig några synpunkter på Nico. Jag kan för lite om blues för att ha relevanta åsikter om hans nya CD. Jag får därför bara notera vad jag vet om honom och kanske framföra en och annan tanke om låtar och hans sätt att framföra dem.

–Vad är det här för skrällig musik att spela mitt på dan? ropar Blondinen från köket. Hon tycker det hon hör är något som man möjligen kan ha i bakgrunden en sen kväll när man slappar i soffan.

–Men det låter ju likadant hela tiden! tillägger hon.

Det gör det inte alls. Här finns både ballader och riviga, stompiga nummer, där Nico talar ett tydligt bluesspråk på sitt munspel.

Han har spelat detta instrument sen han var 18 och har korats till Årets bluesartist hemma i Frankrike flera gånger sedan dess, förmodligen mycket beroende på just hans sätt att traktera munspelet. För det kan väl inte vara för hans sång?

Han besöker USA regelbundet sedan 1992 och det är något som gör mig nyfiken. För hur tar den amerikanska publiken emot en bluessångare som varken låter som om han kommer från Chicago, Memphis eller någon annan amerikansk plats där man har en speciell känsla för blues? Nico har ingen sydstatsaccent, han låter som om han kommer från... ja, vaddå? Han sjunger på en perfekt dialekt som ingen kan placera. Tror jag i alla fall. Var pratar och sjunger man så snyggt och tydligt?

Han skriver förresten låtar själv. Några känns riktigt bra, även om Blondinen tycker att allt låter likadant. Enformigt. Tjatigt.

Men lyssnar man lite mer noggrant än från köket, kan man glädjas åt fräna solon på piano av en för mig okänd Mister Boogie Woogie, en något mer bekant Rod Piazza, som spelar chromatic harmonica i »My Own Medicine«, gitarristen Mike Welch i »One Fine Day« och några andra rappa musiker som gästspelar på plattan tillsammans med Nicos trio.

Nej, Blondinen får tycka vad hon vill, men jag gillar mycket på den här plattan. Så mycket att jag letade upp Nico Wayne Toussaint på YouTube och fick se en snubbe i gul kostym göra ett åtta minuter långt slutnummer på en livekonsert. Där fick man uppleva energin och närvaron från en underhållande bluesartist från Frankrike och alla cirklar man har de rubbas radikalt.

/Rune Häger

Lyssna på Spotify