Recension
Spann, Otis
Ebony And Ivory Blues
(Blues Boulevard)

Otis Spann var efterkrigstidens främste bluespianist. Utan tvekan. Ingen annan kunde som han med sitt pianospel lyfta de artister han var satt att kompa och få kunde mäta sig med honom som solist. Han förmedlade en kombination av värme och mänsklig interaktion i sin blues. Tyvärr lämnade han oss redan 1970 i cancer, endast 40 år gammal.

Med utgångspunkt i traditionell boogie woogie skapade han en egen både lekfull och taktfast pianoblues som efterhand fick fotfäste i Chicagos blueskvarter. I början av 50-talet blev han Chess studiopianist och växte sig fast som en av bandmedlemmarna i Muddy Waters band mellan 1953 och 1969. Vilket betyder att han var med på de flesta av de legendariska inspelningar Muddy gjorde under dessa år. Otis Spann levererade underbara, fantasirika och smakfulla pianosolon och en över medelmåttan bra sång.

1954 fick Otis möjlighet att göra två soloinspelningar som gavs ut på Chess underbolag Checker. Otis själv påstod att både B.B. King och Muddy Waters skulle ha varit med på dessa inspelningar. Tveksamt har kännare sagt i efterhand efter att lyssnar på inspelningarna. Ytterligare inspelningar gjordes 1956 med Big Walter Horton, men det var 1960 som det stora genombrottet kom. Dels med Newportfestivalen och dels med den maratonsession som Otis gjorde den 23 augusti tillsammans med Robert Jr. Lockwood och St. Louis Jimmy för Candid. Fantastiska inspelningar som än i dag framstår som något av det bästa som har gjort. 29 av de låtar som spelades in denna dag finns samlade här och bildar grundstommen till denna mästerliga återutgivning om två CD. Klassiker som ”It Must Have Been The Devil” från Otis, ”Take A Little Walk With Me” från Robert och ”Going Down Slow” med St. Louis Jimmy är bara några av höjdpunkterna.

Som studiomusiker på Chess kom Otis att spela på åtskilliga inspelningar med de främsta av den tidens bluesartister. Sju spår visar här på hur Otis la sitt pianospel bakom andra artister; kraftfullt, omväxlande och följsamt. Här finns ”Got My Mojo Working” från Newportfestivalen 1960 med Muddy Waters, ”Evil” med Howling Wolf, No Money Down med Chuck Berry, ”I´m A Man” med Bo Diddley, ”As Long As I Have You” med Little Walter, ”Let Me Love You Baby” med Buddy Guy och ”Don´t Start Me Talking” med Sonny Boy Williamson och det talar väl sitt tydliga språk. En mästare i aktion.

Under en tioårsperiod mellan 1960 och 1970 kom Otis att spela in soloplattor för Storyville, Decca, Prestige, Testament, Vanguard, ABC-Bluesway och Blue Horizon. Ingen av dessa lyckades fullt ut återge den kapacitet som Otis faktiskt hade. Varför är svårt att säga.

Denna samling däremot är ett axplock av det bästa och speglar en stor bluespianists kunskap och förmåga och ger lyssnaren en musikalisk njutning. Vad kan man mer begära.

/Staffan Solding