Recension
af Ugglas, Peder
No 4
(Rootsy/ADA Warner)

Peder af Ugglas håller sig till kronologin och de grundläggande figurerna i sitt nya bygge. »No 4« är hans fjärde soloskiva, flera låttitlar associerar till ett hus (»Just A House«, »Fifth Floor«, »Basement«) men också till något med plan rumsutsträckning (»Near By«, »Too Long And Not Long Enough«).

Musiken trotsar dock alla precisa rumsbeskrivningar i sin egensinnigt vindlande karaktär. af Ugglas lägger skikt på skikt av de olika instrumentalrösterna, av slidegitarren, orgel, piano, mandolin. Som på hans tidigare skivor blir musiken målerisk, men ett måleri i rörelse för att använda Artur Lundkvists beskrivning av prosadikten som genre. Och ett måleri som rör sig bortom alla gränser, ett oavslutat måleri som skapar sin egen, vackra och djupt egenartade världsordning.

Den instrumentala vävens tydligaste röst är förstås af Ugglas slidegitarr, i något stycke kombinerad med en wah wah-pedal i Mac Gaydens anda. Och det är som om af Ugglas förmåga att variera sitt uttryck på slidegitarren är lika ändlös som den musik han skapar. I »Near By« är attityden sökande. af Ugglas vilar i tonen, låter den långsamt mogna och söka sig fram i en derridanskt fördröjd rörelse utan slut. I »Fifth Floor« blir slidegitarren mer pådrivande i en likelades öppen rörelse, men en rörelse vars delar får tydligare och mer distinkt karaktär av statements. Där är varje ton sluten i sig själv snarare än en nyckel till af Ugglas öppna universum.

Så formar Peder af Ugglas musik en öppen rymd. Ibland är denna meditativt expansiv och gränslös, ibland ger den ett mer avslutat intryck. Men det avslutade är aldrig avslutat, blott en vilopunkt i den konstnärliga processen.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify