Recension
Bohman, Jenny
One More Time
(Rootsy.nu)

Så mycket kraft, så mycket liv, så mycket musik, så mycket känsla det fanns i denna lilla, spröda och så bräckliga kropp. En kropp som inte orkade stå emot sjukdomen i all oändlighet och som alldeles för tidigt tog med sig allt det andra i graven.

Grunden till ”One More Time” las strax innan cancern tog sitt sista stryptag. Glen Scott tog på sig uppdraget att slutföra plattan efter Jennys bortgång. Ett uppdrag som kräver lika mycket känsla och finess som kunskap och kraft. Man har intentionerna att gå efter men inte slutresultatet att jämföra tillsammans. Nog så svårt.

Det som skiljer ”One More Time” från debuten 2009 ”Coming Home” är en större ljudbild och ett tydligt steg från det mer bluesorienterade till ett mer poporienterat sound. Helheten är mer orkestrerad och både stråkar och blås har kommit till på ett antal spår. Nu är det svårt att se vilka sånger som Jenny har arbetet med längre än andra. Men utgår man ifrån de sånger som hon inte har gjort musiken till, utan förmodar att Glen står för huvuddelen där, så hör man skillnaden. Trots Jennys vackra sång, så mjuk, varm och melodiös, hennes gitarrspel och heta munspel kan jag sakna det bluesiga anslaget, den lite ruffigare musiken och den sexiga glimten. Det finns delar av det på ”One More Time” också, men mer av något större, något ljudligare, något mer anpassat. Det kan också vara så, att det var Jennys nästa steg i den musikaliska utveckling hon hade tänkt sig.

Det börjar i alla fall med mycket Jenny Bohman i ”The Reason Why”. Känslosamt. Eftertänksamt. ”The Falling Rain” likaså och med en fin slide från Oskar Winberg som förlänger stämningen. ”I Wanna Be Loved” är också mer av den tidigare Jenny, men med blås som förstärkning. ”If I´m Blue” kan också räknas hit och det hela avslutas med en underbar ballad i ”What´s On Your Mind”.

Jag kommer att sakna Jennys varma sång och hennes både mjuka och aggressiva anslag i text och musik. Här fanns så mycket mer att hämta och utveckla. Jenny var bara starten på en musikalisk resa som skulle ha blivit intressant att följa.

Man önskar att ”One More Time ” verkligen också stod för ytterligare en gång. Så blir det nu inte och vi får istället glädjas åt att ”One More Time” faktiskt kom och gav oss ytterligare en möjlighet att lyssna och njuta av Jenny Bohman.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify