Recension
Brickman, Calle
Poor Old Mr Woogie
(Ball & Chain)

En ny CD med Sven Zetterberg & The Rockarounds? Ja, Sven Zetterberg är gitarrist och sjunger suveränt på »Poor Old Mr Woogie« (Chas & Dave) och »Wish Me Well« (Memphis Slim) och hela Rockarounds är med: Ingemar Dunker (trummor), Tommy Cassemar (bas), Micke Finell (saxofon) och Calle Brickman (piano).

Fast nej, detta är boogie woogie-pianisten Calle Brickmans solodebut. En 8-spårs »mini-CD« som kan få en att tänka på Rockarounds-bekantingen Linda Gail Lewis och hennes storebrorsa Jerry Lee (grattis förresten till sjunde giftermålet, nu med kusinens före detta). Även Refreshments-pianisten Johan »JB« Blohms soloalbum »Reconsider Me« gör sig påmint liksom Malmös gladrockare Buckaroos.

Bortsett från Zetterbergs två sånginsatser så är resten av skivan instrumental. Extra sväng och snygg bluesgitarr utlovas på Micke Finell-kompositionen »Wrong So Wrong« och på Brickmans egen »Turner« där Finell trycker igång låten med sin saxofon innan pianistens flinka fingrar greppar taget och sedan lämnar över till alltför tidigt bortgångne munspelaren Gary Primich och hans band.

Unge Gävlepianisten Brickman (22) började spela boogie woogie som 11-åring. Fast då hade han redan spelat piano i flera år och dessutom testat bluesgitarr och trummor! Förkovrade sig ytterligare på Jazzgymnasiet i Gävle och Fridhems Folkhögskola utanför Lund. Numera finns hans fasta jobb i husbandet på legendariska jazzklubben Montmartre i Köpenhamn. Han fick Charlie Norman-stipendiet 2008 och så här tycker Robert Wells:
»Cool boogie piano with a true honky tonk sound that hails from some broke down bar on Route 66. An expertly-worked performance of the piano style of the last century.«

/Urban Henriksson