Recension
Alabama Shakes
Boys & Girls
(Rought Trade/Border)

Jisses vad glad jag blir av den här plattan.

Glad och försjunken i en värld jag trodde var näst intill förlorad.

Den text som ni här läser är fylld av klyschor, recensionsutrop och hyllningar.

Troligtvis är det inte ens en bra skriven recension, med dess brist på fakta och djupanalys. Ty skribenten har förlorat sig i det var nog bättre förr.

Alabama Shakes är fyra unga musiker, tre killar, en tjej och - här kommer klisché ett - alla har med säkerhet växt upp i hem där skivhyllan varit överfull med gamla Stax-singlar, LP inspelade i Muscle Shoals. Farfar och farmor såg defintivt en ung Ray Charles sjungande country.

Sammanfattat, det här är klassisk southern soul, uppdaterad till nutid, men med varenda rotväl vårdad. Retro-soul för att använda en mycket vidlyftig klyscha.

Jag hoppas vid alla helgon att Lennart Persson får recensionsplattor efterskickade dit han nu är, det här är musik han skulle ha gillat.

Det här är musik för alla som sträckläst Barney Hoskyns bok »Say it one more time for the brokenhearted: Country soul in the American south«.

Brittany Howard spelar gitarr och sjunger på ett sätt som, säger de som också var då var med, om en ung Janis Joplin.

Stora ord javisst.

Men det är sådana tankar som »Boys & girls« väcker hos mig och jag vet att den här recensionen inte är speciellt bra skriven.

Men allt jag vill är att ni SKA bli nyfikna på plattan och lyssna, lyssna.

Skrev jag förresten att bandet är från Athens, Alabama?

/Frank Östergren

Lyssna på Spotify