Recension
Hall, Tom T
A gift from Tom T Hall
(Drumfire Records)

Radion spelar rock och det är ett party där han inte känner sig hemma, som en av den gamla skolan som han är.

Tom T Hall känner inte igen sig i den nya tidens countrymusik. Men Tom T Hall känns igen.

Ännu är han historieberättaren, iakttagaren av vardagens händelser, än bevisar han att varje människa är värd en betraktelse.

Rösten är här och var inte tillräcklig, men vad, Thomas Hall är ju runt 70 och rösten har aldrig heller varit det som utmärkt hans konstnärskap.
Det är lyriken, den iakttagande prosa, skarp i iakttagelse, välformulerat presenterad med sitt raka berättande.

Efter alla framgångarna främst under 1970-talet, listettor, bästsäljare och framförallt text efter text har de senaste 20 år bara sett sporadiska utgivningar.

Den här hade nog inte heller blivit bra om inte hans livskamrat Dixie övertalat honom. Men här är Tom T Hall med ett knippe berättelser, några sådär, några flyktar förbi. Men så några som vittnar att skalden har skärpan kvar.

En liten konservativ gammelmanston finns att notera, men när jag noterar det kommer tanken att har Tom T Hall inte alltid varit värdekonservativ. Hyllat det lilla, det gripbara. Storstädernas och neonets ljus har aldrig lockat honom.

Alltid har det varit landsbygden, gärna med födelsestaten Kentucky som bakgrund, och dess människor han iakttagit. I arbete, på åkern, i fabriken, i gruvan. Familjelivet, men även utanförskapet, de udda figurerna, de som inte hade gåvan att ta sig fram i tillvaron.

Ett återkommande tema har alltid varit den gamle mannen boende bortanför allfarvägen, han som säger sanningar om nutiden. Han finns med här också.

Här finns också humorn och de oväntade vändningar Tom T Halls historier kan ta.

För den som kan sin Tom T är plattan ett kärt återseende. Du som inte kan men vill känna honom, börja hellre med att leta upp exempelvis »In search of a song« på Spotify. Då får du början på historien.

/Frank Östergren