| |||||||
Recension
Pickler, Kellie
100 Proof
(BNA/SonyBMG)
Kellie Pickler åkte ut i semifinalen av »American Idol« våren 2006. Ett halvår senare gav hon ut ett av det årets bästa countryalbum, »Small Town Girl«. »Låtarna är välgjorda, alla med en blinkning till samtidens kommersiella popmusik men också lyhört förankrade i honky tonk-traditionen«, skrev en insiktsfull skribent här på Rootsy om skivan.
Två år därefter kom Kellie Picklers andra skiva. Då hade uttrycket förfinats i en samtida countrypolitan-riktning. Lyrik och utspel hade också fått en mer påtagligt erotisk laddning.
Båda tendenserna sätter sin prägel på Kellie Picklers nya skiva, »100 Proof«. »Long As I Never See You Again« är en svepande kärleksballad i Patsy Clines anda, alltså i 1960-talets crossover-stil. Sånger som »Where’s Tammy Wynette« och »Stop Cheatin’ On Me« är mer traditionella honky tonk-låtar, den senare i nerdraget tempo som ger stadga åt sångens sorgmodiga modus. »Rockaway« är däremot en mer renodlad poplåt, trots Richard Bennetts kosmiska gitarr.
Kellie Pickler har en mjuk röst med stilrent vibrato, men också en röst fylld av övertygelse. Och även lätt råbarkad, när så krävs. Hon backas fint upp av musiker som Bennett, Paul Franklin och Glen Duncan. Paul Franklins steel hörs förresten mer än steelen på Zoe Muths samlade produktion.