| |||||||
Recension
Risager, Thorbjørn
Dust & Scratches
(Cope Records)
Med sitt sjätte album besätter Thorbjörn Risager platsen som en av nordens främsta bluesmusiker. Och mer än så. För ”Dust & Scratches” har en bredd och ett djup som innesluter fler uttryck och variationer än jag har hört honom framföra tidigare.
Thorbjörn sjunger som vanligt med en stor, grov och fyllig sångröst. En röst som låter som körd genom den stenkross som finns på omslaget. Men det är inte hela sanningen. För trots grovheten finns det en värme och närhet i vissa sånger som gör känslan mjukare än femmans sandpapper. Men Thorbjörn hade inte blivit vad han är utan sitt utmärkta band, sina fina arrangemang och sin lysande produktion.
De inledande ”Single Tear” är en tung bullrig rockblues där alla tar i så det står härliga till. ”More” är mer av detsamma och nu börjar det gå nära gränsen för att låta svulstigt. ”Back Home” är lite tillbaka hem i en långsam sång som visar att rösten har förmåga att stå på egna ben utan en massiv uppbackning. Här kommer också de känslosamma arrangemangen till sin rätt och det fina sexmannabandet hittar sina platser. ”In The Back Of My Mind” har en struttig J.J. Cale-känsla i text och musik och ett fint pianosolo. ”Precious Time” är en blues på worry-temat och ”End Of Time” en långsam vokaljazzsång med ett snyggt saxsolo och orgelkomp. ”Dealer´s Dealing” är funkig och ”All Your Dollars” är en svängig R&B ala Roomful Of Blues med en fint text om pengars värde i himmeln. ”On My Way” är Deltablues med slidegitarr, ”Make It Real” har en dragning åt de stora gamla R&B-rösterna med ett utvecklat samarbete med blåset, inte minst ett snyggt trumpetsolo, och ”House Rocking Band” är storbandsR&B som väl skulle kunna hörts från Big Joe Turner och Jay McShann en gång i tiden.
Variationen är styrkan. Men ändå sammanhållet i sina olikheter av ett konsekvent arrangemang och en lyhörd produktion. Det blir inte enbart Thorbjörns röst som lägger beslag på utrymmet. Här finns så mycket mer utvecklat i ett professionellt samarbete musiker och instrument emellan. Så mindre grusgrop och mer storstadslounge i mina öron.