Recension
Splendor, The
Delphian Palace
(Hoob/Border)

The Splendors skiva »Sound of Splendor«, utgiven 2008, tog form i den egensinniga syntesen av spontana infall och kollektiv självklarhet, som om det gemensamma organiskt växte fram ur det individuella. Så skapade gruppen musik som var både omedelbart tillgänglig och radikal i sin formsträvan.

På gruppens nya skiva »Delphian Palace« är musiken än mer tillfällig. Det mesta skapas i ögonblicket, men också i musikernas absoluta lyhördhet för varandras idéer. Lisen Rylanders tenorsax svävar läckert över den tunga grooven, när hon inte låter den landa i en sömlös dialog med pianisten Fabian Kallerdahl och rytmsektionen Josef Kallerdahl och Lars Källfelt.

Så får musiken också rumslig karaktär. Uttrycket formas på bredden i musikernas täta förhållande till varandra mer än som en följd i tiden. Infallen läggs sida vid sida, inte i ett eftervartannat. Musiken blir påtagligare, och Splendor bevarar sin suggestiva öppenhet från debuten.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify