Recension
Ochs, Phil
Phil Ochs: There But For Fortune
(DVD, First Run Features)

Phil Ochs: There But For Fortune
Kenneth Bowser, 2010
DVD, First Run Features

En kort tid var Phil Ochs lika betydelsefull i 60-talets folksångskretsar som Bob Dylan och Joan Baez. Hans tidiga karriär kännetecknas framför allt av sånger med dagsaktuella kommentarer, ofta med en ironisk udd (hans första album heter följdriktigt All The news That Fit To Sing). Den omskrivna konflikten med sin store hjälte och förebild Dylan handlade i grunden om sättet att skriva, där Dylan menade att Ochs egentligen var mer journalist än låtskrivare. Ochs senare plattor på bolaget A&M är mer lyriska i uttrycket vilket, aldrig accepterades av den publik som ville höra sin Phil Ochs mer som en nutida Woody Guthrie.

Nu 35 år efter sin död kommer en film om hans liv och musik, Phil Ochs: There But For Fortune. Den finns nu tillgänglig på DVD men har märkligt nog även haft biografdistribution under 2011 i USA.

»There But For Fortune« är en underhållande och inte minst känslomässig dokumentär där Kenneth Bowser skickligt beskriver hur sextiotalets idealism krossas av den omgivande politiska verkligheten; Vietnamkriget, morden på Robert Kennedy och Martin Luther King. Kampen för ett annat samhälle var Phil Ochs livsluft, han var omvittnat skicklig i att arrangera demonstrationer och stödgalor. Men vad gör du när kriget du bekämpat väl är över? Hur laddar du om, hittar ny energi, ny passion? I filmen finns ett klipp från 1975 där han tillsammans med Joan Baez sjunger sin mest kända sång »There But For Fortune«. Vi bevittnar en Phil Ochs i synnerligen dålig kondition, på något sätt hade han inte förmågan att ändra fokus, inte ens få ordning på sitt dagliga liv.

»There But For Fortune« är gjort enligt gängse musikdokumentärpraxis – artistkollega/vän/anhörig uttalar sig, inklippta stillbilder, lämplig sång som illustrerar det som sägs, men filmen känns för den skull inte slentrianmässigt gjord. Raden av kollegor som uttalar sig är imponerande, de förväntade Peter Yarrow, Joan Baez, Pete Seeger, Ed Sanders, Billy Bragg och Sean Penn. Mer överraskande är Jello Biafra som berättar hur lite han behövde ändra i texten till Love Me, I´m A Liberal för att få den att passa in i Clintons 90-tal. En annan överraskning är klippet där Phil Ochs intervjuar Harald Edelstam om situationen i Chile. Stark är också skildringen av Phil Ochs vänskap med Victor Jara som han träffar alldeles innan Allende faller och militärerna tar över. Pete Seeger återberättar rörande Jaras sista tid i livet.

Av naturliga skäl finns inte lika mycket filmmaterial från Phil Ochs sista år men Bowers har ändå hittat förvånansvärt mycket, vilket gör den senare delen av filmen minst lika angelägen som den första hälften. Däremot borde man besparat oss filmsekvensen där en helt klart mycket sjuk och förvirrad Phil Ochs planlöst driver omkring på gatan högljutt ropande att han heter John Train och att Phil Ochs är död.

»There But For Fortune« är en dokumentär som innehåller spelfilmens hela dramaturgi, den fångar skickligt det politiskt dramatiska sextiotalet, det spirande hoppet om ett annat samhälle och de grusade förhoppningarna. Hela den utvecklingen återspeglas i den karriär och det liv som var Phil Ochs.

/Lars Svensson