Recension
Downtown Ramblers
On The Other Side Of The City
(DTR)

”On The Other Side Of The City” är ett fint andra album från det svenska bluegrassbandet Downtown Ramblers. De spelar vad de kallar nordisk urban bluegrass. Vilket betyder att det är bluegrass i botten men med inslag av svensk folkmusik, pop, jazz och americana. Bandet har utvecklats under de senaste åren och skaffat sig en stark position inom bluegrasskretsar. Vann 2007 Swedish Bluegrass Championship, blev nummer 1 2009 bland European Bluegrass Band och som i sin tur ledde till en inbjudan att medverka vid International Bluegrass Music Association´s World of Bluegrass 2010.

Det finns genomgående en sånguppbyggnad och arrangemang som är både sofistikerat och kraftfullt. Den kombination av precision och känslor som krävs för att bluegrass ska kliva innan för skalet på lyssnaren. Downtown Ramblers har den förmågan, som instrumentalister och sångare. Redan i den inledande ”Singing With The Birds” finns alla delar med från start och sedan växer de ut var och en för sig och tillsammans under albumets gång; stämsång, banjo, mandolin, gitarr, bas och Emelie Junstens fina sång. När det nästan känns lite väl schlageraktigt kommer något instrument in och ställer allt till rätta igen.

På sex av plattans elva spår har man dessutom tagit till hjälp som ytterligare höjer det musikaliska värdet. Inte minst är det Tim O´Brien med duettsång och fiol som gör ”Be My Baby Still” till en av plattans bästa låtar. Men även Brittany Haas från Crooked Still med sin fiol ger en extra dimension, framför allt i den snabba ”I Never Planned” där även bandet hjälper till att skapa en spännande instrumentväxlingarna. Nästan som en duell. Sjöströmska kvartettens medverkan på två spår är en smygande, nästan obemärkt, pusselbit som skapar en större helhet.

Det finns ett drag av omtänksamhet över sångerna. Mer melankoliskt än hurtfriskt. Det är också här jag känner Downtown Ramblers styrka växa fram allt mer. Förmågan att ge spänning och liv i olika kombinationer, i olika tempo och i arrangemang som har vuxit fram över åren och vuxit sig samman till riktigt roligt att lyssna.

Även om det är en lågmäld Emelie som avslutar i den minimalistiska ”I Will Follow” så är det kollektivet Downtown Ramblers med Pär Öjerot gitarr, Oskar Reuter mandolin, Martin Blomberg banjo och Karl Annerhult bas som tillsammans bygger ett intressant och spännande svensk blurgrassband.

/Staffan Solding