Rootsy logo  
Rootsy logo

Recension
Lennerockers, The
High Class Lady
(AGR Records)

Tysk rockabilly, kan det vara nåt?

Tja, har man hållit på sedan 1984, spelat i 20 länder, avverkat 2.200 gigs och sällan ägnat sig åt covers, så måste det finnas nåt som är helt okej.

Vi pratar om The Lennerockers från Hagen, fråga mig inte var den platsen ligger. Men bröderna Michael, som sjunger och spelar banjo, och Stefan, bl a pianist, körde där igång det här bandet en gång i tiden. Bröderna, som skriver alla låtarna, drog in syrran Inge också i bandet, mest för att de behövde någon som tog hand om all pappershantering, typ bokningar, deklarationer, krognotor och liknande. Och tillsammans med trummisen Dirk Mankel, gitarristen Frank Butgereit och basisten Chuck Shoker har de rullat på och rockat medan åren har gått.

Efter cirka ett dussin album kommer de nu med en »Best of« som innehåller 20 låtar och det låter precis som det ska när det handlar om rockabilly i högt tempo. Pianobrorsan har studerat Jerry Lee och lärt sig de flesta knepen på tangenterna. Gitarrsolon från Butgereit kompletterar bilden och ekot är det rätta.

Nu är väl det här en musik som man inte sitter och lyssnar på ensam framför stereon. Det är väl en musik som man har på i bakgrunden när det ska bli fest, en musik som skapar den rätta stämningen om det nu ska bli en rock´n´rollfest. Och då kanske det inte blir så ofta man spelar den här plattan.

Vad man önskar framför allt är att man fick se Lennerockess scenshow någon gång innan de pensionerar sig för gott. Den, scenshowen alltså, lär vara fantastisk. Och bandet har spelat i våra trakter mer än en gång. De har t o m en låt med titeln »Scandinavian Røck«, med danskt ö alltså, på plattan.

Så det finns hopp att få se tysk rockabilly spelas levande, kanske till sommaren 2012, på någon festival någonstans.

/Rune Häger


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.