Recension
Adams, Johnny
Heart & Soul
(SSS/Vampi Soul)

Oh Jonny Boy, vad jag älskar det här! För det är när jag hör album som »Heart & Soul« som jag inbillar mig att jag kommer närmast själva essensen av min musiksmak. När southern soul, country, gospel, blues och lite försiktig funk förenas och retar tårkanaler, rycker tag i dansnerven och får blodet att pumpa så att hjärtat nästan hoppar ur bröstet på dig. Helt enkelt när musik blir större än livet självt.

Johnny Adams röst är inte unik, men den är jävligt speciell. Han tar det bästa från Wilson Pickett, Ray Charles och Sam Cooke och hur all den smärta, och all den urkraft kan rymmas i hans lilla kropp är i det närmaste obegripligt. »Heart & Soul« är, och detta säger jag med största respekt, i mångt och mycket allt det som Björn Skifs försökte göra under hela sjuttiotalet och utan att egentligen veta låter det som om Skifs använt Adams röst som blåkopia för det han gjorde med Blue Swede. Det är Soul with a capitol S, som Tower Of Power uttryckte det, för mycket själfullare än så här blir det tamejfan inte.

1969 hade den store lilla mannen en hyfsad hit med »Reconsider Me« men föll ur radarn ganska snabbt. Mycket märkligt, med tanke på hur mycket godis som trängs här. »Heart & Soul«, som släpptes i original 1969, har på denna utgåva kompletterats med ett antal spår från Adams Nashvilleperiod och praktiskt taget samtliga håller enastående hög klass, från första till sista spår.

»In A Moment Of Weakness« är plattans absoluta peak, med ett osannolikt sväng och en sånginsats som trotsar beskrivning, men inledande »Georgia Morning Dew«, countrysoul när den är som bäst, otrohetsdramat »Losing Battle« och funkiga »South Side Of Soul Street« är inte långt efter. Till och med »I Won’t Cry«, en oblyg ripoff på just Sam Cookes »You Send Me«, och Engelbert Humperdink-smöraren »Release Me« fungerar.

Adams bor enligt utsago numera i New Orleans och försöker blåsa nytt liv i sin karriär. Och även om jag hoppas att han lyckas spelar det egentligen ingen roll. Vi har ju för alltid »Heart & Soul«, och den kommer för alltid att stå som en påminnelse om hur bra han, och soulmusiken var och är. Ibland större än livet självt….


Den utsago som Ola refererar till är felaktig. Johnny Adams dog i september 1998. Han hade en andra karriär från mitten av 80-talet och fram till sin död. Under den perioden spelade han in nio hyggligt framgångsrika album för Rounder Records.
- redaktörens anmärkning

/Ola Karlsson