Recension
Presley, Elvis
Elvis Country. Legacy Edition
(RCA Legacy/SonyBMG)

Femtiotalet står mig upp i halsen. Det idylliseras i politiska sammanhang trots polioepidemi, enkönad arbetsmarknad, atombombshot, trångboddhet och monoetnicitet.

Lika kväljande är romantiseringen av femtiotalsrocken. Handen på hjärtat: nog är Elvis Presley den enda vita rockartisten från femtiotalet som inte är löjeväckande.

Men även hans eftermäle präglas av den förljugna romantiseringen. Visserligen har vi kommit förbi vandringssägnen om att Elvis Presley var en »oförarglig familjeunderhållare« efter lumpen, men fortfarande anses femtiotalsdelen av hans musikaliska kvarlåtenskap besitta högre värde än sextio- och sjuttiotalsdelarna.

För mig är det obegripligt. Elvis Presley blev bara bättre och bättre som sångare, även om repertoarvalet inte alltid var värdigt hans vokala uttryckskraft. Men det gällde även hans femtiotal. Men framför allt var Elvis Presley en av alla tiders stora blues- och countrysångare. Rockabilly- och rock’n’roll-inspelningarna var mest en förstudie till vad som verkligen var hans stora alstring.

De bästa av Elvis Presleys bluesinspelningar samlades på »Reconsider Baby«, ett fint urval av hans country finns på »Great Country Songs«. Åtskilliga av de inspelningarna kom från skivan »Elvis Country« från 1971. cd-utgåvan från år 2000 rymmer flera fina bonusspår och dessutom en oavbruten version av »I Was Born About Ten Thousand Years Ago«, en låt som av någon anledning splittrades till fragment som lades mellan de andra spåren på original-lp’n.

»Elvis Country« är ett av Elvis Presleys bästa album vid sidan av »Elvis Is Back« och »From Elvis in Memphis«. Det rymmer mästerliga tolkningar av »Tomorrow Never Comes«, »Little Cabin on the Hill«, »Funny How Time Slips Away«, »Faded Love«, »There Goes My Everything« och »I Washed My Hands in Muddy Water«. Elvis Presleys versioner dryper av genuin känsla för countryns traditioner, men samtidigt är de transformerade till ett personligt uttryck där Presley närmar sig den klassiska amerikanska popens crooners, men med stilkänsla och integritet.

Och musikerna: James Burton, David Briggs, Charlie McCoy, Chip Young och Norbert Putnam, alltså närmast ett »Who’s Who« av den tidens ledande studiomusiker i Nashville.

»Elvis Country« spelades in på fem dagar i juni 1970 med en återsamling en dag i september. Sessionen avsatte även det följande albumet »Love Letters from Elvis«. Det är mer stilheterogent med bland annat en suverän rhythm and blues-version av »Got My Mojo Working« men också med sånger med ett bredare vokalt tilltal som »Only Believe« och »Heart of Rome«, där croonern bakas in i Tijuana-doftande trumpeter. Men den vokala appellen är så stark och så obönhörligt övertygande att arrangemanget håller och även frasen »la-la-la« blir meningsfull.

Båda albumen finns på den nyutgivna deluxe-utgåvan av »Elvis Country«. Sony fortsätter alltså sin fina Elvis Presley-satsning med två skivor plus bonusspår i ett dubbelalbum. Som på de tidigare, liknande utgåvorna ryms också singlarna från det aktuella året på utgåvan. Det innebär att en av Elvis Presleys mäktigaste vokala prestationer avslutar kalaset, b-sidan »From Rags to Riches« som tidigare bara funnits på större cd-samlingar.

Utgåvan hör till det obligatoriska programmet för alla som älskar Elvis Presleys sextio- och sjuttiotalsmusik, alltså för alla seriösa musikälskare.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify