Recension
Baba Richie Blues and The Raags
Varanasi Never Sleeps
(Rub-A-Dub)

”Blues goes to India” skulle man kunna sätta som underrubrik till Richard Danielsons senaste projekt. Richard som vi kanske mest känner från bluesduon Baba Blues släpper här sitt första album med gruppen The Raags, inspelad i Varanasi i norra Indien för ett år sedan. Då hade de samtidigt varit speciellt inbjudet europeiska band till Himalayan Blues Festival i Kathmandu, Nepal. Sägs var man inte kan hitta bluesen!

Med bluesen som bas för Baba Richie in typiska indiska stränginstrument som sitar, sarangi och tanpura, plus slaginstrumentet tabla naturligtvis, i instrumentuppsättningen. Det ger en annorlunda tonbild, men kanske ändå inte så stor skillnad som man skulle kunna tänka sig. Slide och sitar ligger inte så långt ifrån varandra och övriga stränginstrument och lite effektpedaler på en vanlig elgitarr kan ge samma sound. Det handlar mer om en vilja att göra en ny kombination. Nu är ju inte detta heller så nytt. Jag minns tillbaka på 60-talet och bland annat Beatles och Donovan som ju sökte sig mot indisk religion och musik. Donovans ”Season Of The Witch” finns för övrigt med här i en inte alltför olik version. Så det hela blir blues med en touch av indiskt. Och det lyckas man bra med. En fin kombination av starka musiktraditioner från väst och öst.

Richard Danielson sjunger med sina tunga, mörka sångröst och spelar fin gitarr tillsammans med Stian Grimstad sitar, Moa Danielson tabla och Mathias Danielsson elbas. Dessutom två studiomusiker på några spår. Förutom Richards och bandets egna kompositioner hör vi Howling Wolfs ”Smokestack Lightnin´” och Elmore James ”It Hurts Me Too”. Ingen av dessa båda tolkningar imponerar egentligen. Det är mer bandet egna spår som har funnit sin form. ”Ganga River” glider fram lika långsamt som floden, ”The Wheel” har ett lite mer R&B-gung över sig, ”Don´t Get Scared” är en tung och taktfast bluesrock och ”Into The Heat” en lite snabbare blues. Det hela avslutas sedan med en John Lee Hookerlik boogie i swampbluestempo. Skulle lika väl kunna heta ”Boogie On The Bayou” som ”Boogie In The Baya”.

Skoj lyssning. Alltid roligt att höra när musiker har idéer om hur saker skulle kunna utvecklas och byggas på. Baba Richie Blues and The Raags bjuder på en version av musikkombination som fungerar alldeles utmärkt.

/Staffan Solding