Recension
Joel Rafael Band
Woodyboye
(Appleseed)

Det är ett halvt sekel sedan han var aktiv som sångare och låtskrivare, men Woody Guthries musik tycks aldrig tappa i kraft. Bruce Springsteen har gjort flera album i Woodys anda av politisk musikjournalistik, Wilco och Billy Bragg har gjort två suveräna album med hans låtar. Och nu kan Joel Rafael räkna sig till skaran av ledande Guthrie-tolkare.

För två år sedan gav han oss »Woodeye«, ett första Woody-album, utgivet av vännen Jackson Brownes skivbolag. Nu följer han upp med en andra volym, minst lika briljant som den förra.

Rafael har en både strävt erfaren och varmt övertygande röst, en man tror på. Här får han dessutom sånghjälp av både Jennifer Warnes, Woodys son Arlo, Browne och Jimmy LaFave, speciellt effektfullt när de två sistnämnda delar verserna i »Stepstone« med honom. Han omger sig dessutom med ett gnistande vackert akustiskt komp i vilket vi hittar bland andra Van Dyke Parks, som försiktig pianist och dragspelare.

Över lag gör man Woodys sånger mer lättillgängliga – redan i öppningsspåret märker man hur Rafael och bandet tänkt till för att skruva upp den musikaliska intensiteten – men utan att vika från Woodys ursprungstanke. Om Woodys egna inspelningar av sina låtar ibland är sträva som ett grovt sandpapper är de här tolkningarna mjukt rundade och betydligt lättare på örat.

Rafael har precis som förra gången plockat ihop en repertoar som snyggt blandar klassiker med uddasaker. Vi får självklara klassiker som »Pretty Boy Floyd«, »I Ain’t Got No Home«, »Bound For Glory« och »Ramblin’ Reckless Hobo«, men också en rad mer sällan hörda låtar.

Till första volymen hade han till exempel grävt fram »Don’t Kill My Baby And Son«, en gastkramande sång Woody skrev när han fick veta att hans egen far en gång varit med om att lyncha en svart familj. Här har han hittat Woodys text »Dance Around My Atom Fire« och satt en egen melodi till den. Och inte känns Woodys kalla kriget-mardröm speciellt avlägsen:

Bring all my lads and lasses
Nitro and blister gases
Brotherhood or a world of ashes
Dance around my atom fire

Tro för den sakens skull inte att Rafael målar in Woody ett trångt, politiskt hörn.

Han tvekar inte att också ge oss en känslig version av »Your Sandal Strings«, ett sällan hört vittnesmål om Woodys kärlek till Gud.

/Lennart Persson