Recension
Parton, Dolly
Better Day
(Dolly Records/SonyBMG)

Dolly Parton kallar sin nya skiva för »Better Day«. Hon säger själv att syftet är uppbyggligt, att påminna om det goda i tillvaron i de kristider vi lever i. Det är ett syfte som vederbörligen avfärdats av den ohistoriska populas som leker countrykritiker i svensk press.

I själva verket anknyter Dolly Parton till en tradition i countryn. Margaret Ripley Wolfe skriver i »Daughters of Canaan«, hennes historik över Söderns kvinnor och kvinnoroller, om en släkting som vittnade om hur familjen överlevde depressionen på kärlek och Carter Family-skivor. »Keep on the Sunny Side« var inte den enda sången som syftade till att hålla lyssnarens mod uppe.

På nittiotalet kom visserligen en moralisk reaktion mot countryn, som reste kravet på »positive country«. Billy C Wirtz med den kanske inte helt sanningsenliga titeln »Rev« parodierade kraven i de korthuggna allusionerna »Out in the West Texas town of El Paso / I met a girl in a Christian book store« och »Our T-H-E-R-A-P-Y has kept our marriage intact«. Läsaren kan utan svårighet dechiffrera dem.

Men det är snarare den äldre, mer aktningsvärda traditionen som Dolly Parton anknyter till. Den vemodiga balladen »Somebody’s Missing You«, där Dolly Parton sjunger med sin karaktäristiska brytning mellan röststyrka och försynt intonation till ackompanjemang av Randy Kohrs fylliga dobro och Alison Krauss och Emmylou Harris bakgrundsstämmor, påminner om att kärleken sällan är så jävlig som i en countrysång.

»Country Is as Country Goes« är en självmedveten programförklaring som får sin instrumentala profil av Brent Masons fläskiga honky tonk-licks och hans fina samspel med Aubrey Hainies fiddle. Och budskapet är uppenbart. Bara man är »country bred« så klarar man sig på mindre.

»The Sacrifice« är å andra sidan en självprövning, där Dolly Parton ställer frågan om det var värt allt. Den får extra relief genom att människans offer av familj för rikedom ställs i kontrast till Kristi offer.

Och i den gospelinspirerade titellåten påminner Dolly Parton om att en »better day« alltid väntar i det som ser ut som ett helvete på jorden. Även där lyfter budskapet av Randy Khors dobro.

Skivan får sin prägel av countryn, även om några spår drar åt det rockhåll som formade Dolly Partons musik för tjugo år sedan. Där kan uttrycket bli stereotypare än i de mer renodlade countryspåren. Men samtidigt rymmer skivan så mycket av bra sånger och sång, liksom av fina musikerinsatser, att den väl försvarar sin plats i skivsamlingens Dolly Parton-hylla.

Och om det hoppfulla, inomvärldsliga budskapet gäller strumpebandsordens devis: »Skam den som tänker illa därom«.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify