Recension
Lynn, Barbara
A Good Woman
(Ace)

Mitt hjärta har alltid slagit för Barbara Lynn. Och nu slår det lite extra när Ace har samlat ihop hennes utgivningar från Tribe, Jetstream, Starflight och Copyright mellan 1966 och 1979. Ja, komplett till och med. Dessutom två tidigare outgivna sånger. Det betyder att vi nu har allt samlat på ett ställe, med bättre kvalitet än tidigare och med nya upptäckter.

Barbara Lynn var soulsångerskan från Beaumont, Texas som slog igenom som 20-åring 1962 med ”You´ll Lose A Good Thing”. Hon togs under managern och skivbolagsägaren Huey P Meauxs vingar. På gott och på ont. Skrev på ett livstidskontrakt men fick samtidigt en karriärskapare. Barbara är en soulsångerska med en stor förmåga att anpassa sig och variera sig utan att göra avkall på sin musikaliska inriktning. Det finns en tydlig stomme av southern soul runt vilket alla sånger kretsade. Man skulle kunna kalla det ”dance beat blues”, det vill säga en tappning av soul som även innehöll lite pop, lite rock och lite ballader.

Barbara Lynn var en ung skönhet då, med en stark sångröst som har förmåga att leverera både på djupet och bredden. Dessutom är hon en vänsterhänt gitarrist, vilket inte hörde till vanligheterna. Trots sina många fina inspelningar var det få som blev storsäljare. Många fick lokal uppmärksamhet medan få slog nationellt. Märkligt nog. Det är förvånande att inte fler av de många underbara inspelningar Barbara gjorde inte blev större framgångar. Hon blev kultförklarad i England på 80-talet och en av de långlivade Northern Soul-artister man dansade sig svettig till.

Här startar det med en typisk sådan sång i ”I´m A Good Woman”. Sedan har vi en klassiker i ”You Left The Water Running”. 1968 leasade Meaux Barbara till Atlantic som gav ut några singlar och ett album. Alla nu klassiker med då inte så välsålda. Den långsamma ”I´ll Suffer” är en de bästa man kan tänka sig. Åter tillbaka till Meauxetiketterna och fler fina sånger utan större säljframgång. ”Movin´ On A Groove” var till exempel härligt funkig i discotider. Meaux rev kontraktet och lät Barbara gå fri efter en sista singel 1976. Men här finns då ytterligare några inspelningar som av olika anledningar inte gavs ut. Kompositören till fina ”You Finaly Got Your Good Thing Back” ville inte sälja rättigheterna till Meaux och den fantastiska versionen i ”Chokin´ Kind”-tappning av Hank Williams ”I´m So Lonesome I Could Cry” blev inte helt färdig. Det hela avslutas med en långsamt smäktande soul med underbar sång i John D. Loudermilks ”Then You Can Tell Me Goodbye”.

Det är så bra som det någonsin kan bli och det är härligt att vi nu har fått denna del av Barbara Lynns karriär samlad på ett ställe med fint ljud. Mitt hjärta fortsätter att klappa lite extra efter detta.

/Staffan Solding