Recension
Rylander, Maria
Facing South
(MaRy Music)

Man måste komma ihåg att det här är en ung tjej, som har mycket kvar att lära sig. Än vet hon inte riktigt hur hon ska använda den fina rösten hon har fått och hon har en tendens att krångla till sina låtar. Den svåra konsten att hitta enkla och raka vägar in i en melodi måste hon jobba mer med. Och så måste någon rätta till hennes konstiga uttal av vissa engelska ord.

Så, nu har jag sågat färdigt.

Maria Rylander har redan fått så mycket beröm i media att hon säkert tål lite kritik också. Vad hon visar här, på sin debutplatta, det är framför allt vilken stor talang hon är. Det märks att hon har kapacitet för att bli något stort och för varje år som går kommer hon att bli bättre och bättre. Och i takt med att hon får djupare livserfarenhet, kommer hon att sjunga med mycket större trovärdighet.

Att vara jazzsångerska i Sverige idag kan inte vara lätt. Det finns inte hur många speltillfällen som helst, det finns inga radio- och tevekanaler där jazzen är självklar och konkurrensen är stenhård. Maria Rylander har konkurrenter, många konkurrenter. På rak arm kommer jag på namn som Sofia Jernberg, Jeanette Lindström, Carin Lundin, Rigmor Gustafsson, Monica Borrfors, Anneli Evaldsson, Sofia Pettersson, Lina Nyberg, Johanna Grüssner, Emily McEwan, Victoria Tolstoy, Linda Kallerdahl och... ja, det finns säkert fler. Och nästan alla dessa kan också höras på CD-skivor.

Man måste nog vara både tålmodig och tuff om man ska nå en position som känns bekväm bland de svenska jazzsångfåglarna. Maria Rylander har insett detta och har redan hunnit med jazzstudier bl a i Paris och åkt på turné i Japan.

På debutplattan omger hon sig med ett internationellt gäng musiker, där man framför allt lägger märke till Simon Westmans följsamma och distinkta pianospel.

Det ska onekligen bli intressant att följa den här ambitiösa tjejens resa i jazzens underbara värld.

/Rune Häger

Lyssna på Spotify