Recension
Bonham, Gordon
Soon In The Morning
(Way Gone Records)

Det finns fler bluesstilar än vad jag kan hålla reda på. Jag brukar nöja mig med att dela in dem i två kategorier: svart blues och vit blues. Och jag brukar främst lyssna på svarta artister.

Vit blues brukar företrädesvis spelas av förband på konsertarenor där en svart blueslegend är huvudnummer. Men vit blues kan också förekomma på barer, pubar och små mörka klubbar var som helst i världen. Det är då man kan bli upptäckt och får chansen att bli förband. Har man sen det rätta flytet, den rätta känslan och därtill den nödvändiga skickligheten, då kan man få bli huvudattraktion trots att man spelar vit blues.

Gordon Bonham har varit förband åt B B King. Då är man tung. Han har också värmt upp publiken för bl a Solomon Burke och Buddy Guy och turnerat med namn som många av oss känner till, t ex Pinetop Perkins och Bo Diddley.

Två gånger har han turnerat i Europa. Och det har blivit några plattor i eget namn. På den alldeles färska CD:n visar han med all önskvärd tydlighet att han inte behöver göra bort sig vilken sorts blues han än väljer att spela. Här finns prov på lite av varje och han rör sig ledigt och elegant mellan stilar och uttryck. Här finns
Chicago, Texas, Mississippi och mycket mer som Bonham har snappat upp hemma i Indiana. Och med den här plattan i ryggen, bör han få många nya förfrågningar om att visa upp sig. Också från ställen där det känns rätt att låta ett förband värma upp publiken.

Vi sätter ju inte betyg på plattorna vi skriver om här på Rootsy. Men skulle jag tvingas ge den här plattan en siffra mellan ett och fem, så skulle den få en ren fyra. Eller i alla fall 3,5 points

/Rune Häger