Recension
OK Star Orchestra
The Beat and the Melody
(Rootsy.nu)

Det är samma gamla härliga OK Star Orchestra som vi får till oss på detta deras tredje album. Men ändå inte. OK Star Orchestra växer och har tänt ytterligare tre stjärnor på bandhimlen. Förutom de tidigare stjärnorna Tommy Galento, Mistah Christa Lyssarides och Perry Vallgren har Lina Langendorf sax, flöjt, basklarinett, Hassan Bah kongoma och Thomas Dawidowski bas, kontrabastuba, klarinett blivit fasta stjärnor. Och tillsammans bildar de en musikalisk glans som får mina ögon att glittra.

Ljudet känns lite fylligare och lite större nu när de inte enbart är gästartister i uppställningen. För det har då gett utrymme för ytterligare gästartister. OK Star Orchesta kan bli precis hur stora som helst. Per Tjernberg percussion, Claes Carlsson saxofon, Christian Gabel oscillator, Hanna Grill-Lyssarides vissling, Pontus Langendorf cymbaler, Mats Qwarfordt munspel, Yann Le Nestour saxofon och klarinett och Erik Fridell accordion fyller på på utvalda spår. Kanske en dos självförtroende också gör att det upplevs som musiken är ännu mer nyfiket experimentellt. Lekfullheten är inget man har gett avkall på. Fast det blir lite mer konkurrens om lekplatsen nu när man är sex om det. Det kan både sporra och hämma.

Jag får en känsla av att de ser i rytmer och ljudbilder, eller kanske i bilder som får musikillustrationer i form rytmer och melodier. Ja, gör inte alla så då? Egentligen kanske alla musiker mer eller mindre, men med OK Star Orchestra är det annorlunda. Det är kombinationer och utföranden som inte många andra band kan åstadkomma. Arrangemangen genomgående intressanta och drar öronen åt sig. Musikernas insatser är som vanligt av högsta klass med ett lyhört och omväxlande anslag både i ton och i instrument.

Världen har blivit spelplatsen. Funkiga Peru, klassiska Japan, afrikanska ökendrömmar och svenskt popdriv är några av de världsomseglingar vi får höra här. Vi som var med på 60-talet och lyssnade på Kyo Sakamoto när han med ”Sukiyaki” klättrade på listan även Sverige får här en underbart släpande version. Den inledande ”Baron Delay”, fantastsikt namn förresten, sätter oss i ett svävande drömskt dansat skimmer med ett Langendorfskt saxspel som landar någonstans långt ner i magen. Lite galopptempo hämtat från klassisk western med inlagda drickapauser. Sedan växer det hela bara därifrån till nästa snabbt skuttiga ”Drop Happy”, som bara pekar finger åt oss och säger till oss att inte tappa balansen. Lite New Orleanskt ”Mardi Gras” över det hela. ”N´wama Ikhon Ma” är den enda låten som har ett sånginslag. Ett chansonlikt framförande från Hassan Bah.

Samtidigt som jag upplever att de inte vill ta plats, tränga sig på, så fyller de ut stora rum med sin musik och får oss liksom att glida sådär i cirklar med armarna utåt, med ett leende på läpparna och blicken snett uppåt. Bara för att väcka oss till liv med ett tungt härligt driv i ”The Fonky Swede” och funkiga ”Sonido Amazonico” och få oss att flytta blicken till fötterna och tvinga dem att sätta fart och rörelse. Det hela avslutas sedan med att kastas tillbaka till verkligheten och det hårda arbetets dagar i klassikern från 1949 ”That Lucky Old Sun”.

Jag skulle vilja påstå att OK Star Orchesta är ensamma i sitt slag. Inget annat instrumentalband ger mig samma underbara njutning i Sverige just nu. En kombination av rytm och melodi i ordens rätta bemärkelse.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify