Recension
Nyström, Fredrik
Getting There
(Fredrik Nyström Musik)

Halmstad är ingen allsvensk stad längre.

Det betyder inte bara att stans invånare missar möjligheterna att se svensk toppfotboll på gamla Örjans vall, där besöken har duggat tätt av idel ädel svensk fotbollsadel under flera decennier.

Det betyder också att staden Halmstad får mycket mindre utrymme i media.

HBK har länge varit en garant för att stans namn ständigt har funnits i rampljuset. Press, radio och teve har nämnt namnet vecka ut och vecka in, med allt vad det innebär i gratis PR för kommunen. Nu blir den blåa himlen gråare.

Halmstad har elitklubbar också inom handboll och bordtennis, men det är inte sporter som kan jämföras med fotbollen, när det gäller kraften att ta för sig i massmedia.

Det verkar dock finnas en helt annan kraft i Halmstad som orkar, i alla fall då och då, ge stan uppmärksamhet utöver det vanliga: musiken.

Och då talar vi om en bredd mer än en specialinriktning på en viss genre. Mycket av musiken från Halmstad är ren pop, men det kommer annat också.

Och vi talar inte om en ständig tät ström av musik. Det kan gå år mellan det som släpps, blir spelat i radio, hamnar på listor och ger stan PR. Men ta några namn i högen från de senaste 25 åren och betänk att de kommer från en och samma medelstora landsortsstad, som har speglat sig i glansen: Lena Andersson, Chattanooga, Gyllene Tider, Roxette, Millas Mirakel, Basshunter, Terror Pop, Sydkraft och 10-12 till som har synts i pressen.

Men kommer det aldrig något som passar in i Rootsys spalter?

Jo, nu. Han heter Fredrik Nyström och har precis släppt CD:n »Getting There«.

Hör man den på avstånd, t ex om man lämnar rummet med de stora högtalarna och står i köket och diskar, så kan man mycket lätt tro att det man hör är ett amerikanskt band t ex från västkusten, där man kan hitta alternativ country och sånt som gillas av Eagles-fans. Låt oss kalla det gräddig, blåskimrad vuxenpop.

Man tror inte att det är inspelat i Halmstad i alla fall.

Man tror knappast heller att sångaren är svensk. Så man får läsa sig till på skivasken att Fredrik Nyström tills nu har satsat hårt på sitt band Big Bag of Blues och att han här på sin första CD i eget namn omger sig med bl a jazzmusiker.

Man får också veta att han har skrivit alla låtarna och mixat och mastrat alltihop själv. Så han har säkert fått det som han vill ha det.

Och så kommer alltså Fredrik Nyström från Halmstad och där vet man att man kan komma någon vart med sin musik om man bara vågar och vill satsa. En del har fått hjälp av etablerade skivbolag, men den tiden är kanske över. En del kan åstadkomma storverk på egen hand.

I det här fallet blir frågan om genren i sig är för liten för att Fredrik Nyström ska hitta publiken. Det kan inte bli som med Basshunters »Boten Anna« i alla fall. Från ingenstans, d v s Halmstad, till världskarriär på några dagar.

Här har vi en helt annan musik och en helt annan publik.

Hittar publiken honom och hans musik, så kommer den att bli imponerad för att det låter så bra. Men också av att det ännu en gång finns en chans för Halmstad att sno åt sig några PR-poäng.

Under tiden väntar vi på HBK:s come back.

/Rune Häger

Lyssna på Spotify