Recension
Deadman
Take Up Your Mat and Walk
(Rootsy.nu)

Jag vill dölja mina ord. Nästan som när Moses dolde sitt ansikte när han ställdes inför den brinnande busken och Guds tilltal. Det var inte farbror blekfet Gud på ett moln. Det var Gud som himlarnas himmel inte rymmer men som ändå är oss närmare än vårt eget hjärta. Det var Gud som Johannes-litteraturen i bibeln identifierar som Kärlek. Gud som bara kan älska och som bortom alla nedkletade pekpinnar av dunkla världsliga motiv kanske bara har ett enda att säga: Love Will Guide You Home. Det var det tilltalet som gav Moses mod och kraft att lämna sina sysslor som herde för att befria folket från förtryck och fångenskap i Egypten.

Nåja, jag ska inte dölja mina ord även om de inte räcker till. Jag står trots allt inte inför självaste Gud utan Deadmans nya »Take Up Your Mat & Walk«. Men det ska sägas igen: Jag är så gripen av samtliga lyssningar att alla formuleringar blir otillräckliga. Jag samlar mig och gör ett försök.

Med det nya uppståndna Deadman har vi fått höra »Live at The Saxon Pub«, framförallt den fina europeiska cd utgåvan från rootsy.nu. Nog tänkte jag att den plattan inte skulle vara möjlig att överträffa. Trots den enkla och råa inspelningen gick musiken raka vägen in i hjärtat. Marken var förberedd av band som The Band, Little Feat, Van Morrison, The Band of Heathens. Tja ni vet, gospel/soul/folk/rock som spelas med hjärta och själ.

När det nya studioalbumet kom blev jag därför en aning tveksam, särskilt när hälften av låtarna återfinns på Saxon Pub. Men redan de första försiktiga ackorden på inledande »If I Lay Down In The River« blåser bort all tveksamhet i sin gungande gospelsoul. Plattan fortsätter med nya klart Byrds-doftande låten »Till The Morning Comes« följd av en makalös soulig variant av »Don´t Do This« och senare av Dylan-doppade »I´m Not Who You Think I Am«, som i sin tur….Äh vad tusan…

Nytt och gammalt lyfts genomgående till en ännu högre nivå. Saxon Pub framstår som en teaser i ljuset av det här. Den välgjorda produktionen har inte tafsat på den organiska musiken och dynamiken i bandet. Sång, stämsång, akustiskt komp, licks, hammond lever i fullständig samklang buret av bas och trummor. Allt hänger ihop som en enda kropp, som händer som möts och knäpps med varandra. Här är allt själar, hjärtan och liv som hör ihop.

Alla Deadmans album har varit tematiska. Så även denna. Helande går som en röd tråd i alla låtar. Men det handlar inte om det ytliga närmast cirkusartade helandet som tidningen Mad en gång drev med. En pastor skulle förlänga ett för kort ben på någon i församlingen. Han lyckades men misslyckades så att det helade benet blev för långt och hur mycket han än höll på i Guds namn lyckades han aldrig få benen lika långa.

Deadmans texter är mycket mer jordnära. Det grävs i personlig erfarenhet av brustna relationer men borde kännas igen av många. Det är det där med att bli utsatt och att utsätta, det svåra i att vara bra för varandra och det som aposteln Paulus lite uppgivet formulerade som: det goda jag vill göra det gör jag inte och de onda jag inte vill göra det gör jag. Texterna andas av längtan efter att bli hel, befrielse från det som hindrar och lamslår att leva livet i respekt, kärlek och helhet. Alla låtar leder allt närmare mot den avslutande titellåten. Då ställs vi som Moses inför Gud, inför kärleken förkroppsligad i Jesus. Vi är där med den lame mannen och liksom han tilltalas vi: Take Up Your Mat & Walk! Och vi får gå och komma tillbaka varje dag. Love Will Guide You Home.

Så sammanvävs text och musik till ett fulländat mästerverk.

/Jonas Ericson

Lyssna på Spotify