Recension
Rouse, Josh And The Long Vacations
Josh Rouse And The Long Vacations
(Bedroom Classics)

Josh Rouse har sedan mitten av 2000-talet gjort Spanien till sitt nya hemland och allt mer influerats medelhavskulturen i sin musik. Samtidigt vill han att detta han senaste album ska ses som en resa från det förflutna, till dags datum och vidare in i framtiden. Det finns en hel del spanskinfluenser utan att det för den skull låta ”latinskt”. Alla sånger är till exempel på engelska. ”Movin´ On” kan ses som brobyggaren med sina mjuka, melodiska harmonier som känns som en sommarbris när den i ett lätt shuffletempo sveper förbi.

Det är en handfull korta, färgfulla popsånger som framförs i en avslappnad, varierad och uttrycksfull miljö tillsammans med i första hand Xema Fuertes och Cayo Bellveres. Nio korta sånger blir ett kort album, bara 25 minuter lång. Men det känns ändå mer som ett album än som en EP.

Inledande ”Diggin´ In The Sand” har lite av Simon & Garfunkels lätta sorglöshet i både text och musik. ”Fine, Fine” är den sång som tydligast är ickeamerikansk med sin bossa nova. ”ToThe Clock, The The City” skulle kunna karakteriseras som en modern indiefolkpop. ”Lazy Days” skulle kunna vara skriven av Ray Davies vid tiden för ”Sunny Afternoon” och ”Oh, Look What The Sun Did!” är i samma andra med ett tillskott av handklapp i staccato. ”Friends” har ett fint jazzigt basintro och avslutande ”Disguise” ett häftigt gitarranslag.

Josh Rouse visar tillsammans med The Long Vacations en fin förmåga att förmedla uttrycksfullhet med enkla medel i varierande former. Mjukt njutbart med en liten gnutta spansk peppar.

/Staffan Solding