Recension
Blandade Artister
Till Alf Robertson med kärlek
(Lionheart/UA)

En liten fågel flög och den kommer nog, nej, den kommer inte tillbaka.

Däremot finns minnet kvar och för många är Alf Robertson en älskad saknad fågel. Livsfärden behövs här inte redogöras för, bara konstateras att trots att han inte gick den raka linjen stod alltid dörren öppen för honom..

Det här är en hyllningsplatta med ett antal svenska artister med varierande anknytning till Alf Robertson. Eller - mer korrekt - det är en minnesplatta. Åtminstone för mig är det är inte den sedvanlig tolkningsplattan. Utan det är minnet av Alf Robertson, artisten och än mer människan, som är den anda CD:n förmedlar.

Några av artisterna har få egna relationer till Alf Robertson, andra fanns alltid där. Men hur förhållandet än var - och är för det är mycket levande minnen - har artisterna en historia eller två att berätta om Alf Robertson.

Alla bidrag som framförs är inte från Alf Robertsons penna, utan urvalet är mer gjort från det som ingick som en självklar del i hans repertoar.

Bakom projektet finns Göran »Floda« Lomeus och Thomas Haglund. De två har i årtionden varit en central del av svensk country, den som har sitt avstamp i 1960-talet. De var också näst intill ständigt närvarande under Alf Robertsons karriär, undrar om de ens själva vet hur många spelningar tillsammans de gjorde.

En del inslag är mindre bra. En del utmärkta. Sofia Karlsson träffade aldrig Alf Robertson. Men är med indirekt tack vare Alf Robertson, som inför »Floda« Lomeus en gång utbrast i prisande av henne. Hennes bidrag är »Liljor«, en höjdpunkt. En annan är »Balladen om tusen spänn«, framförd av Annika Ljungberg som gör texten som om den vore skriven för henne. Trots att prosan inte är någon överraskning lyssnar jag intensivt för att få höra slutet på historien.

Anne-Lie Lomaeus gör »Jag flög över vårt hus i natt« med all den bitterljuva känsla texten kräver.

Och - att det verkligen går att få ut mer av »Me and Bobby McGee«. Den som lyckas är Elisabeth Andreasson, hon för denna vägfararberättelse med ärrad röst och det till ett rocktyngt arrangemang där Kjell Öhmans klaviatur skiner. Samme Kjell Öhman som var en av musikerna på Alf Robertsons första inspelning. Men, uttalatet av »harpun« Elisabeth, där tänker du nog mer norska än engelska.

Jodå, det finns fler godbitar, här finns bidrag från Anne Kihlström, Christina Lindberg, Tone Norum, Kikki Danielsson, för att nämna några.

Kvinnor bara - enda manliga inslaget är en kort instrumentalversion av »Hundar, ungar och hembryggt äppelvin«, utförd av Roland Cedermark.

Ett outgivet spår med Alf Robertson avslutar plattan, »On the other hand«. Att utgivningen dröjt förstås, för Alf Robertsons inspelningsresultat gick inte alltid enligt intentionerna. I något tidigare sammanhang har jag efterlyst en CD-box med honom. Omöjligt troligen, på grund av att där ska flera skivbolag samsas, kanske skulle en box även få en barlast i form i det mindre goda.

Däremot fortsätter jag ivra för att RCA (snarare de som numera äger rättigheterna) återutger »En liten fågel flög«. Samt Nashville-plattorna.

Men det där ligger i framtiden. Här handlar det om en minnesplatta gjord med verklig kärlek.

/Frank Östergren