Recension
Nick 13
Nick 13
(Sugar Hill Records)

Kaliforniens bidrag till psychobillyscenen omfattar bland andra bandet Tiger Army, som visade sig första gången ca 1995. Där fanns (och finns?) sångaren Nick 13, en lite osannolik figur, som nu tydligen vill ägna sig åt country.

Så han letar upp ett skivbolag i Nashville, skriver ett gäng låtar som passar de radiostationer som ägnar sin tid åt att spela allt som doftar prärien och får sedan två tungviktare som Greg Leisz och James Intveld att producera tio spår som förpackas på en CD i exklusiv plastbehandlad pappkartong. Precis som det ska vara, alltså.

Ska man skaffa plattan?

Ja, om man gillar snyggt producerad country med modernt sound och låtar med innehåll.

Nej, om man gillar sångare med lite erfarenhet och rasp i rösten. Nick 13 är inte den typen av sångare. Han är lite blek om nosen.

Fina låtar som »Carry My Body Down«, »Restless Moon« och »Cupid's Victim« skulle må mycket bättre om de fick framföras av någon sångare med större trovärdighet i rösten. Jag vet inte vad 13 står för i Nicks artistnamn, men låt mig få inbilla mig att en Nick 43 hade varit intressantare att lyssna på.

Men Leisz och Intveld gör ett snyggt jobb i bakgrunden.

/Rune Häger

Lyssna på Spotify