Recension
Campbell, Glen
Ghost on the Canvas
(Surfdog Records)

För några år sedan kunde vi bevittna Glen Campbells återkomst till rampljuset och till sitt gamla bolag Capitol med ett album döpt något ironiskt till ”Meet Glen Campbell”. Även om Campbells frånvaro från rampljuset varit lång är ju hans låtkatalog fylld av oförglömliga låtar; Gentle on my mind, By the time I get to Phoenix, Galveston och Witchita Lineman för att nu nämna några. Meet Glen Campbell var i stort en mycket lyckad återkomst i enlighet med det framgångsrecept som Rubin/Cash utarbetat där det gamla blandas med det nya.

Den nya plattan, »Ghost on the Canvas« är att betrakta dels som en uppföljare dels som ett bokslut. Campbell har diagnostiserats ha Alzheimers sjukdom och han skriver själv i det bifogade texthäftet ang sin musikkarriär att ”it´s time to close that book”.

»Ghost on the Canvas« kan också betraktas som en slags musikalisk biografi över Glen Campbells karriär. Arrangemangen har ett tydligt anslag från de framgångsrika åren i slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet och samarbetet med Jimmy Webb. Titelspåret inleds med en slinga som direkt för tankarna till Campbells artistiska höjdpunkt Witchita Lineman. Flera av låtarna har en orkestral ljudbild som får en att tro att man helt enkelt kopierat över arrangemang från de tidiga Capitolplattorna. Mycket effektfullt.

Rösten är i stort intakt, dock kan man ana en viss skärpa som inte funnits där tidigare. Mest berör inledningslåten A better place, en kort närmast hymnliknande låt som anpelar på sjukdomen han drabbats av. Förutom de egna sångerna skrivna tillsammans med Julian Raymond bidrar Paul Westerberg, Teddy Thompson och Jakob Dylan med material.

»Ghost on the Canvas« är ett storartat bokslut över en artist och en karriär som inte uppmärksammats efter förtjänst.

/Lars Svensson

Lyssna på Spotify