Recension
Blandade Artister
Oh Brother, Where Art Thou? 10the Anniversary Deluxe Edition
(Universal)

Bröderna Coens bejublade och prisbelönta film bar på en musik som även den gjorde ett minst lika stort intryck när den kom för tio år sedan. Nio miljoner sålda exemplar. Hittills. Nu blir det säkert några miljoner till när denna Deluxe Edition med ytterliga tolv tidigare outgivna spår når marknaden.

För att få inspiration till en recension får man naturligtvis plocka fram filmen och se den ännu en gång. Och ännu en gång lyckligt fängslad följa de tre vännernas öde i en omarbetad version av Odysséen. Här är historien placerad i den amerikanska söderns 30-tal och musiken är så välfunnen och välgjord att detta i sig är ett mästerverk. Tillsammans blir det väldigt, väldigt fint. För att få ytterligare fägnad tar man sedan fram dokumentärfilmen ”Down From The Mountain” med konsertversioner av sångerna.
Med T-Bone Burnetts skickliga musikkunnande fick bröderna Coen en ovärderlig producent för musiken. Valet av artister gjorde det hela så mycket lättare. Alison Krauss, Emmylou Harris, Gillian Welch, Chris Tomas King, The Cox Family, The Fairfield Four, John Hartford, Norman Blake, Ralph Stanley och några till. Inte minst då Dan Tyminsky, Harley Allen och Pat Enright som är rösterna bakom The Soggy Bottom Boys.
Bluegrass, gospel, work song, field hollers och blues framförda i mer kända och mindre kända sånger som bland andra ”Big Rock Candy Mountain”, ”You Are My Sunshine”, ”Hard Time Killing Floor”, ”In The Highways”, ”I Am A Man Of Constant Sorrow” och ”I´m In The Jailhouse Know”. Oförglömliga är också Emmylou Harris, Alison Krauss och Gillian Welchs version av ”Didn´t Leave Nobody But The Baby” och Ralph Stanleys ”Oh Death”.

En del av de artister som fanns med på originalutgåvan återkommer på den extra CD som medföljer denna nya Deluxe-utgåva. Det är John Hartford, Norman Blake, The Fairfield Four, The Cox Family och The Peasall Sisters. Och några som inte fanns med på den första; Colin Linden, Alan O’Bryant, Ed Lewis och Van Dyke Parks. Det innebär också att en del sånger här kommer i ytterligare versioner. Är det något som vi behöver? Är det några versioner som spelar någon roll för helheten och upplevelsen? Den första originalutgåvan står sig bra efter tio års lyssnande. De tillkommande fjorton inspelningarna är klart intressanta att lyssna på och ha som jämförelseobjekt. Det skulle kunna bli lite tråkigt att lyssna på tre versioner av ”Big Rock Candy Mountain” eller de många dubbla versioner som finns av andra sånger. Men det blir det inte. De är bra versioner och fint framförda. Jag kan se bröderna Coens vånda när de skulle välja version till att få följa med till filmen. Valet är genomgående rätt. Vilket då skulle betyda att vi skulle kunna klara sig utan denna dubbla utgåva. Eller? Ja, fast egentligen inte. Inte jag i alla fall.

/Staffan Solding