Recension
Alvin, Dave
Eleven Eleven
(Yep Roc)

»Hello my name is Dave Alvin and I write songs for a livin'«. Så presentrade Dave Alvin sig för publiken under en Sverigeturné 1992 tillsammans med Skeletons och Scott Kempner. Och det hade han förstås rätt i. Det räcker att nämna The Blasters självbetitlade storbolagsdebut från 1981 som innehåller hela fyra av de bästa americanalåtarna någonsin. Ja, jag tänker på »Border Radio, «American Music» och «So Long Baby Goodbye» plus «Marie Marie» där Alvin fick en packe låtskrivarpengar via coverversioner av bland annat brittiska Shakin' Stevens och Matchbox.

Han solodebuterade 1987 med Every Night About This Time (i USA hette den Romeo's Escape) efter avhoppet från sin och sjungande brorsan Phils grupp The Blasters. Nick Lowe övertygade honom om det rätta i att starta en solokarriär trots att Dave inte såg sig själv som sångare. «Tänk inte på det», sa Nick. «Jag kan inte sjunga och jag har klarat mig i åratal».

Och nu är vi alltså framme vid 2011 och Dave har elva nya låtar på sitt elfte soloalbum (ifall någon undrade över varför skivan heter Eleven Eleven).

Another morning, another motel bed
another city waiting up ahead
Light another menthol to clear my mind
Of these memories I pretend to forget
'cause I always want to live without regrets

Inledande «Harlan County Line» handlar om en sedan länge borttappad kärlek. Blåa gitarrtoner i stil med 2004 års bluesplatta Ashgrove. Det är även soundet på följande «Johnny Ace Is Dead» där Dave berättar den sanna historien om bluessångaren Johnny Ace som spelade rysk roulette för att imponera på tjejerna en gång för mycket.

«Black Rose of Texas» är en sorglig ballad om en vilsen ung tjej.

In the honky tonk and punk rock bars
Sometimes it felt so good to be alive
Doing the two-step across the hardwood floor
While telling some wild boy white lies
But the music always had to stop
And you had to face the world on your own«

»Gary, Indiana 1959« är en mörk gruvblues som berättar om ett känt gruvarbetaruppror sett genom en gammal bruten mans ögon. Blasters-bekantingen Gene Taylor flinka pianospel lättar upp stämningen lite.

En av Dave Alvins absoluta favoritmusiker var bäste kompisen Chris »Gaff« Gaffney som tragiskt gick bort 2008. Han spelade i Daves kompband The Guilty Men och förutom sin solokarriär hade han countrysoulbandet Hacienda Brothers med Dave Gonzalez.

Dave Alvin satte ihop tribute-CD:n »Man of Somebody's Dreams« till hans ära. Den kanske bästa och jämnaste hyllningsskivan som någonsin gjorts i den snårskog av ojämnheter som tillhör denna genre. Bland annat hörs där Dan Penn, Tom Russell, Los Lobos, Joe Ely och Dave själv.

På »Eleven Eleven« får vi höra Dave och Gaffs sköna texmexballad »No Worries Mija«. Dessutom avslutas albumet med deras tidigare outgivna duett »Two Lucky Bums«.

En annan person som Dave Alvin förknippar med starka känslor är storebrorsan Phil. Men här handlar det om broderlig hatkärlek. Det avhandlas i duetten »What's Up With Your Brother?« där det står tämligen klart att i fansens medvetande kommer The Blasters alltid att leva.

Heltidsmusikern Dave inleder med:

I've been fighting this guitar over 30 long years
Until there's blood on my hands and ringing in my ears
Sing my songs round the world, one end to the other
But all anyone asks is
What's up with your brother?

Universitetsläraren Phil kontrar:

I catch rattlesnakes with my bare hands
Sang jazz with Sun Ra, played in T-Bone Walker's band
I'll debate time and space and the theory of numbers
But all anyone asks is
What's up with your brother?

Ytterligare en av Daves favoritpersoner är sångerskan Christy McWilson. Hon var till exempel en av de sju kvinnorna på Daves förra skiva Dave Alvin & the Guilty Women och han har dessutom producerat hennes soloskivor. Här sjunger de duett i nostalgiska »Manzanita« som de skrivit tillsammmans.

Som vanligt räcker det för Dave att börja slå de första siffrorna i telefonnumren för att de bästa studiomusikerna (som Greg Leisz, Bob Glaub och Don Heffington) skall anmäla sig frivilligt. Inte för att han kan betala så bra och inte bara för att han är en mycket respekterad vän och musiker, utan framförallt för att de är så sugna på att höra de nya historierna som låtskrivaren Dave Alvin hittat på.

/Urban Henriksson

Lyssna på Spotify