Recension
Dixon, Fur & Steve Werner
Songs of the Open Road, volume one
(Grass and Gravel / Hemifrån)

Sensommaren för två år sedan ackompanjerades för min del i mångt och mycket av Fur Dixon och Steve Werners förra cd, »Travelers«. Jag återkommer till den då och då och slås av duons närmast arkaiska sätt att skriva och framföra sin speciella variant av det som bäst beskrivs som folkmusik. Samtliga spår på »Travelers« är egenhändigt komponerande och med tanke på den genomgående höga kvaliteten på dem kan frågan naturligtvis ställas: Varför väljer de nu att släppa en platta med enbart covers och traditionella låtar?

Kanske för att lyfta fram sina främsta inspirationskällor (Guthrie, Mary McCaslin, Doc Watson med flera), kanske för att betona traditionens betydelse för musikstilen ifråga. Och trots att jag hade föredragit originalmaterial, sympatiserar jag fullt ut med företaget och finner plattan alldeles strålande.

Det handlar mycket om rösterna. Dixon har en personlig, varm och välljudande stämma med en frasering som ibland ligger nära Emmylou Harris. Werner är avgjort råare men inte mindre originell. Tillsammans låter de fantastiskt bra och den sparsamma omgivningen - akustiska gitarrer, bas, dragspel, lite fiol och inte så mycket mer - framhäver verkligen styrkorna.

Bäst är Randall Lambs »I like how I feel«. Dixons tolkning är mycket innerlig och melodin en veritabel pärla. Jag är också särskilt förtjust i Werners återhållsamhet i »Waitin’ for the hard times to go«, skriven av Jim Ringer, och ledigt svängiga »Southbound«. Jag kunde räknat upp fler låtar, ja alla, men uppmanar i stället läsaren att upptäcka denna fina musik. Närmare ett klingande uttryck för amerikansk västkust, ändlösa vägar, allmänmänsklig längtan och ofrånkomlig smärta är det svårt att komma.

www.tedeborg.se

/Bengt O Tedeborg