Recension
Magic Sam Blues Band
West Side Soul
(Delmark)

Julafton mitt i sommaren för alla bluesälskare. En av de bästa bluesplattor som någonsin gjorts kommer nu här i snygg och remastrad återutgivning. Det var Bob Koester som 1967 valde att spela in Magic Sam Maghett för sin 15 bluesutgivning på sitt bolag Delmark Records. Medan många andra siktade in sig på Chicagos South Side och de tunga bluesnamnen där med i huvudsak tolvtaktare som grund för sin blues vände Bob blicken mot Chicagos West Side och den lite med soulfyllda och melodiösa bluesen som frodades där.

Magic Sam hade börjat sin inspelningskarriär redan 1957 på Cobra, och fortsatte sedan vidare på Chief och Crash innan ha gjorde sin albumdebut på Delmark. Och vilken debut sen. Det är magisk blues vi får höra. Sången är stark, levande och energisk. Hög, intensiv och med ett lätt vibrato. Den bär musiken, de kräver sin plats, den tvingar lyssnaren att lyssna. Gitarren finns där för att ge sången sitt stöd. Kompet för att driva, lyfta och bära sången högt upp, där alla kan se och höra den. Inte minst den duktige och erfarne gitarristen Mighty Joe Youngs spel hittar vägar att komma fram där det som bäst behövs. Earnest Johnson och Odie Payne, Jr spelar bas och trummor. På tre av spåren är det Mack Thompson och sonen Odie Payne 111 som ersätter.

Den tilltänkta pianisten for hastigt och lustigt iväg med sitt ordinarie band och in ropades en man från gatan. Och det var Per ”Slim” Notini från Stockholm, Sweden. En välkänd svensk bluespianist på besök i Chicago fick hoppa in som Stockholm Slim. Inte visste han väl då att det skulle bli en historisk inspelning. Att han skulle kom att medverka på den platta som har blivit framröstad som en av de tio bluesplattor som man ska ha med sig på en öde ö.

Magic Sam blandade sina egna fina kompositioner ”All Your Love”, ”That´s All I Need” och ”Looking Good” med andra kända låtar i egen tolkning; Jr Parkers ”Feelin´ Good”, Jimmy McCracklins ”Every Night, Every Day”, Little Miltons ”I Found Me A New Love” och Bobby Blue Blands ”Don´t Want No Woman”, som vi även får i en alternativ tagning som en bonus på denna utgivning.

Det finns en intensitet, ett liv, som är alldeles speciellt påträngande själfullt. Ödmjukheten är omvandlad till emotionell kamp med hjärta och smärta. En kamp som knyter dem hårt tillsammans och skapar en blues som ingen utanför Chicagos West Sides små taverner hade hört. Nu med Delmark öppnades en ny värld för vita collageungar och bluessvultna européer.

Tyvärr var det inte så länge vi fick möjlighet att njuta av Magic Sams West Side Blues eftersom har gick bort redan i december 1969, strax efter att han hade varit i Europa med American Folk Blues Festival. En stor förlust. Det hör vi här.

/Staffan Solding