 |
| ||||||
 |
Recension
Eldkvarn
Atlantis
(Capitol/EMI)
Atlantis, den sjunkna kontinenten, är Pluras liv och minnen, drunknade i en ocean av alkohol och rock & roll, en plats han återbesöker på Eldkvarns senaste CD. Vandrar omkring bland vrakgodset, stannar till, betraktar en detalj, funderar och går vidare innan han åter stannar upp, förundrad, inför andra spillror, förvridna, sönderslagna, halvt förruttnade.
”Atlantis” innehåller allt det Plura skrivit om förut, relationer som spricker, hjärtan som blöder, svek som svider. Liksom Dylan gjorde i låtar som ”Tangled Up In Blue” och ”Simple Twist of Fate” tittar han tillbaka på bekanta händelser och människor, men i ett nytt perspektiv, rollerna är förskjutna, platser och personer förvrängda och han börjar ana konturerna av hela resan, se både händelserna och orsakerna i ett tillbakablickande skimmer som långt ifrån alltid är försonande.
Här finns några av Pluras bästa låtar från de senaste 10-15 åren — den långa, berättande balladen ”M/S Alkohol”, den starkt Dylan-influerade och revanschlystna ”Man över bord” , innerliga ”Hjärtat av landet” och den starka ”Minnenas hotell”, som lika gärna kunde varit namnet på skivan. Men här finns också Pluras duett med Håkan Hellström i Carlas berusande ”Konfettiregn” och duetten med dansbandskungen Christer Sjögren i countrydoftande ”Skuggan av en man som svek” — även om inledningen påminner mig om Kinks ”Dead End Street”.
Men det som gör den här plattan till de senaste årens stora trumfkort är Eldkvarn. Jag tror aldrig bandet spelat så bra som nu. Den träighet som man ibland kunnat ana är borta och det svänger i varenda takt. Unge producenten Jari Haapalainen har skalat av Eldkvarn minst ett årtionde av musikaliska pretentioner och släppt loss Claes von Heijnes Dylan-orgel mot en bakgrund av akustiska gitarrer och Werner Modiggårds dundrande trummor. Sen när jag en stilla misstanke att det är hans son, som är med på omslagsbilden, som spelar tamburin på flera av låtarna och skapar den där nästan förhäxande ”Blonde On Blonde”-stämningen tillsammans med von Heijnes virvlande orgel…
Det är ofta de små detaljerna som gör resultatet storslaget.
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.