Recension
Kennedy, Bap
The Big Picture
(Loose/First Street Live)

Nordirländaren Martin Bap Kennedy tillhör de där sällsynta artisterna som kan få det småtråkiga att kännas både rätt och, tja, nästan kul. Han är ingen fantastisk sångare eller storartad låtskrivare men när han framför sina keltiska countrysoulvisor finns det ingen som kan tvivla på vare sig att det är äkta eller att det i vanligheten och det rättframma uttrycket finns ett hjärta som håller på att sprängas av berättarlust och visdom.

»The Big Picture« är Kennedys sjätte album och grundformeln är inte förändrad ett dugg. Det är bitterljuva treackordslåtar för vuxna med en hel del livserfarenhet innanför skjortan men som ändå har leksinnet kvar och jag hör själv hur jävla trist och gubbigt det låter. Och det är det ju också, fast på ett skönt sätt.

De oklanderligt smakfulla insatserna av musikerna (BJ Cole spelar steel!), den varma och organsika produktionen och en och annan keltiskt klingande influens gör Bap Kennedy till inget annat än en countryfierad variant av Van Morrison. Det känns också därför helt logiskt att den gamla tjurskallen varit med och skrivit »Milky Way«; lika självklart som att Shane McGowan bidrar med karakteristiskt fyllerosslande på »The Mighty Ocean Alcohol«. Och kanske kommer Grand Drive att låta som Kennedy gör på »The Beautiful Country« när de blir gubbar om en sådär två, tre år.

Kennedy har ganska mycket gemensamt med sin irländske broder Paul Brady. Samma lätta handlag i melodisnickrandet, samma enkla, men samtidigt smarta formuleringsförmåga och samma vemodiga röstfärg, vilket gör att det är väldigt svårt att värja sig, även när låtarna trampar på, med rollatorn begravd i mossa och kepsen djupt neddragen i pannan.

»The Big Picture« är på inget sätt en storslagen eller märkvärdig skiva, men varje gång den snurrar i min spelare fylls jag av både glädje och melankoli, och en obetvinglig lust att stanna kvar framför skivhögen hela dagen och ha lite småtråkigt ihop med mina Hank Williams-, John Prine-, Van Morrison- och Jackson Browneplattor. Helt enkelt för att det Bap Kennedy gör kallas bra musik.

/Ola Karlsson

Lyssna på Spotify