Recension
Cook, Chris
Remembering
(Tree O Records)

Jag har aldrig hört talas om Chris Cook från Belmont, North Carolina. Borde jag det? Förmodligen. »Remembering« är Cooks sjätte platta och den är ett rejält fettat utropstecken på att en ännu en briljant artist gått mig helt förbi.

Som ni alla andra vet handlar det om americana( detta underbara begrepp som kan beteckna så mycket). Cooks americana spänner över ett ganska brett musikaliskt fält men helhetsintrycket är inte 12 stilmanifestationer i ett spretigt kolijox. Tvärtom tycker jag mig höra hur allt har en utgångspunkt hos en singer-songwriter som i grund och botten är minst lika bra som när Texas trubaduren Cory Morrow är som bäst. Cooks akustiska gitarrkomp och sång står i centrum. På den stabila grunden byggs ett hus av R&B, rock och pop. Fönstren är öppna och det fläktar från västkust och djup söder. Bygget är rejält och välgjort. Sättningen är strålande, riklig och alltid meningsfull. Om jag nu skall fortsätta med husmetaforen kan man lugnt påstå att alla instrumentala insatser är som bästa snickarglädjen på en nationalromantisk praktvilla i Sjurberg längst med Siljans strand.

Chris Cook sjunger bra. Riktigt bra! Utan att på något sätt låta anträngt tillgjord är han mycket expressiv. Rösten och uttrycket håller hela vägen i såväl hårdare sväng som ballader Jag ser på hans hemsida att han jämförs med Marvin Gaye och framförallt Delbert McClinton. Någon skriver att Cook skulle kunna vara ett barn av Keb Mo och nämnd McClinton. Men även om ett sådant fortplantningsprojekt låter mycket spännande vill jag framhålla att Chris Cook står på sina egna ben. Där tycker jag att det låter som om att han står så stabilt att medan jag kommer att komma ihåg hur bra Delbert var kan jag se framåt med Chris Cook.

Har inte du heller hört honom inte så ta och skaffa »Remembering«! Det är ett väldigt bra album. Kanske kommer du som jag också försöka få tag på de fem tidigare plattorna.

/Jonas Ericson

Lyssna på Spotify