Recension
Flyin´ A´s, The
´Til They Shut It Down
(Flying-A Records)

Det här blir en obegriplig recension.

Jag har påbörjat den i minst en vecka. Men hamnat i ett tomt ingenmansland vid varje försök att placera komma vidare. Bu eller bä? Är det nåt att rekommendera? Hur ska man vara beskaffad för att ta emot den med öppna armar? Eller är det något som man bara kan spola rakt upp och ner?

Sanningen är att jag har gett upp. Jag vet inte längre om den är nåt att ha eller ej.

Det handlar i alla fall om ett gift par, Hilary och Stuart, som skriver låtar. Båda sjunger, han spelar gitarr och hon kan klarar av ett piano om det behövs. I studion finns kompetenta musiker och de har t o m lyckats få Delbert McClinton att hoppa in med sitt munspel i en av låtarna.

Det låter alltså helt OK. Hilary har en fin röst och hon vet hur hon ska använd den. Och Stuart gör inte bort sig han heller när han stegar fram till sångmicken.

Första gången jag spelade CD:n gillade jag vad jag hörde. Det enda som jag reagerade mot var att jag visste inte vilket fack jag skulle lägga plattan i.

The Flyin´ A´s täcker flera områden. De tar fram munspelet och deras musik blir bluesig, de rullar in en steel och då blir det country. Med små medel laborerar de musikaliskt för att variera sig, så att de kanske når ut till olika sorters publik.

Eller blir det bara musik att ha i bakgrunden medan man skalar potatis eller tar en liten whisky och diskuterar fotbollsallsvenskan?

Andra gången jag spelade CD:n tröttnade jag efter en stund. Det lät OK, det lät snyggt och prydligt, men det var inget som fastnade, alltihop slutade med ett frågetecken. Och sedan har jag försökt lyssna på den igen och igen och det låter lika snyggt varje gång, men när sista spåret är slut har jag ingenting kvar av den i skallen. Inte ens Delberts munspel.

Begriper du nåt? Jag begriper nämligen inte själv vad jag har skrivit.

/Rune Häger