Recension
Barber, Chris
Memories of My Trip
(Proper)

Dags att skämmas. Skämmas för att jag i min okunnighet buntat ihop Chris Barber med Papa Bues Viking Jazz Band, dufflar och Dixie.

Nu vet jag bättre. Chris Barber började spela New Orleans-jazz, han spelade skiffle på 50-talet, blues och gospel på 60-talet och utan honom hade kanske aldrig de svarta bluesmän som lärde upp en hel generation engelska musiker kommit till England.

På den här dubbeln betalar några av dem tillbaka sin skuld. Eric Clapton gör en vacker ”Weeping Willow” i duett med Barbers trombon, Van Morrison bidrar med tre låtar, bl a rariteten ”Didn´t He Ramble” med Dr John på piano, Mark Knopfler och Chris Barber gör en ljuvlig duett i ”Blues Stay Away From Me” och Rory Gallagher en rasande ”Can´t Be Satisfied” med Barber på bas.

Men för det mesta är det Chris Barbers band som kompar, med huvudsakligen fine gitarristen Johnny McCallum och Barber som solister. Vare sig det är med deras vanliga sångerska, magnifika Ottilie Patterson i en storslagen ”St Louis Blues” eller Muddy Waters i ”Kansas City”, James Cotton, Alexis Korner, Sonny Terry & Brownie McGhee i ”When Thinks Go Wrong”, gospelsångaren Alex Bradford i en eldig ”Couldn´t Keep It To Myself” eller tillsammans med sina hjältar, New Orleans-veteraner som Edmond Hall, Albert Nicholas och Eddie Durham och Trummy Young (i en otrolig ”Georgia On My Mind”) – ett gäng där Barbers trombon håller ställningarna mer än väl.

Svänger är bara förnamnet.

Och även om begreppet är missbrukat så är det musikhistoria vi talar om här.

Mäktigt.

/Christer Olsson

Lyssna på Spotify