Recension
Krauss, Alison + Union Station
Paper Airplane
(Rounder/Universal)

På sin nya skiva »Paper Airplane« är Alison Krauss ånyo en i bandet. Visserligen döljer hon sig inte helt bakom gruppnamnet Union Station på de senare skivorna med gruppen, men det signalerar ändå att albumet inte primärt är en solosatsning från Alison Krauss.

Gruppnamnet brukar också signalera att det rör sig om mer eller mindre renlärig bluegrass. Vi får gå tillbaka till 2004 och »Lonely Runs Both Ways« för att finna en lika konsekvent bluegrasshållning från Alison Krauss sida.

Och som alltid, vilken väg Alison Krauss än väljer att följa, rör det sig om ypperlig musik.

Alison Krauss och Dan Tyminski växlar på solosången, och Tyminskis tolkning av Peter Rowans »Dust Bowl Children« hör rentav till skivans höjdpunkter. Bland sångerna märks också Richard Thompsons »Dimming of the Day«, med utsökt dobro av Jerry Douglas och Alison Krauss på sitt allra sorgmodigaste humör.

I Jackson Brownes »My Opening Farewell« träder Alison Krauss nertonade innerlighet i vacker växelverkan med Tyminskis mjuka gitarranslag och Douglas läckra licks och skalor, som driver fram ett intensivare vokalt uttryck från Alison Krauss sida.

Lägg till det Ron Blocks smakfulla banjospel och Barry Bales lika fysiskt påtagliga som auditiva basspel, och Union Station understryker sin position som en av de främsta grupperna i dagens bluegrass.

Och Alison Krauss är trots sin makalösa röst just bara en i gruppen.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify