Recension
Bjorklund, Maggie
Coming Home
(Blueblood Records)

Maggie Bjorklund är en dansk pedal steelgitarrist som här kommer med sin debutplatta. Vilken blir din första tanke? Jag kan lova att den inte slår in. Vi som är vana vid att steelgitarren finns med i bandet för att det ska låta country och vi ser gråtmilda lastbilschaffisar luta sig över ölen och längta hem när de svepande tonerna glider fram. Så är det inte här. Här bjuds vi på en elegant sparsmakad ljudbild som skapar atmosfäriska bildassociationer. Steelgitarren fungerar som en dold maktfaktor i det musikaliska bygget. Finns där men tar inte mer plats än vad som behövs för att styra musiken framåt. Snyggt, säkert och välkomponerat.

Till sin hjälp har Maggie Calexicos Joey Burns och John Convertino och dessutom tre sångare med tre olika röster men med samma anslag. Vi hör Mark Lanegan med sin djupa och grovkorniga röst, Rachel Flotard som sjunger snarlikt Neko Case och Jon Auer från Posies som har en lättare popigare röst. Sånglåtarna växlar av med instrumentallåtar som följer samma tema men i helt olika uttryck. Inledande ”Wasteland” anger tonen med sitt drömska och avslappnade uttryck, ”Falling” är ett psykodeliskt åskmuller, ”Frost” iskall och ”Insekt” ett ilsket bi i steelgitarren med ett tungt dovt gitarrhot över sig.

”Intertwined” är en vaggvisa där Maggie sjunger duett med Mark Lanegan och hans grovhuggna röst blir ovanligt mild. Han har lite erfarenhet av hur sånt här ska hanteras efter sina samarbeten med Isobel Campbell. ”Summer Romance” med Rachel Flotard ger oss små mjuka sandvirvlar i sommarbrisen, som efter hand växer upp till en hotande ökenstorm. I ”Vildspor” rör sig Jon Auer försiktigt svepande framåt i ett sökande efter vägval. Här finns en inlindad hoppfullhet i all villrådighet. Det är mycket Maggie Bjorklund på plattan men också lite The Walkabouts och Cowboy Junkies. Den avslutande ”Finale” med steelgitarr och blås ger oss en avslutningsbild med den ensamma vandraren i solnedgången drar bort över en öken eller prärie, men lämnar oss osäkra på om det är från något eller till något. En stor final på ett mycket lyckat debutalbum.

/Staffan Solding