Recension
Eastwick
A moment from now
(eastw/Union)

Den här CD:n ger mig två överraskningar.

Den första är att det spelas så här bra musik i Östersund. Det hade jag inte en aning om. Eastwick består av fyra fullfjädrade musikanter, som alla verkar vara inspirerade av Americana i ett sällsynt brett perspektiv. För här finns stänk av såväl alternativ countryrock, folk och hårdrock och låtarna har lånats av namn som Steven Tyler, Steve Earl, Bon Jovi, John Prine och Randy Newman.

Och så har man en egen kompositör inom bandet: Jens Ganman. Han skriver träffsäkra låtar som platsar ihop med de inlånade.

Den andra är att det finns en sångare i Sverige som klarar av att låta som om han kommer från USA. Jag trodde vid första spelningen att det hade flyttat in en amerikan i Östersund. Men det visade sig vara samme Jens Ganman som låtsnickaren.

Det som får Eastwick att låta så speciellt är inte bara Ganmans sång. Med en cello som huvudinstrument ger Katarna Åhlén bandet ett eget sound, som dessutom förstärks av Kjell-Erik Erikssons fiol och banjo. Till detta kommer Bo Lindbergs gitarr och dragspel och inte minst Ganmans gitarr.

Konstigt nog har jag aldrig hört en enda av de 13 låtarna på radion. Det finns flera utmärkta P4-låtar här och lika många för P3-lyssnarna. Bon Jovis »You Give Love A Bad Name« låter helt ny här och egentligen skulle jag kunna rabbla alla de andra som lika spännande. Plattan är riktigt övertygande. Eastwick gör mig glad.

/Rune Häger