Recension
Pickens, Earl & Family
The Joshua Tree
(CRS/Border/MO)

Det ska nog sägas att »The Joshua Tree« länge var den enda U2-skiva jag tyckte var riktigt bra. (Att jag med tiden lärt mig uppskatta en del andra plattor, framför allt »All That You Can’t Leave Behind«, är en annan sak.) Man måste verkligen beundra de irländska spolingarnas förmåga att med stora ögon absorbera vitala delar av amerikansk kultur och därefter leverera en platta med några av populärmusikens mest kända spår. Vi kan dem, oavsett om vi vill det eller inte. Men att göra altcountry-bluegrass av hela trädet, på en debutskiva till på köpet, kan det vara riktigt sunt?

Jodå, det fungerar ypperligt. Earl Pickens & Famliy kramar det sista ur låtarna vad gäller melodier och sväng, bristvara hos U2 alltför ofta om jag får bestämma. Bäst låter de bästa låtarna, bestäm själv vilka de är. Men parallellyssnade kan skivorna faktiskt vara komplementära också, för på samma sätt som jag kan sakna U2:s driv i en låt som »In God’s country«, tycker jag att originalversionerna av spår som »Exit« och »Mothers of the disappeared« överträffas här. Framför allt betonar de två banden olika dimensioner av låtarna.

Det hjälper nog till att Earl Pickens inte bugar alltför djupt i riktning mot Bill Monroe och/eller de bluegrassmusiker som alltför högtidligt vårdar traditionen för att i slutändan stelna till några slags Bror Duktigfigurer, tyngda av traditionsmedvetenhet och fångade i tom ekvilibrism. Eller: Det finns ett rock’n’rollstuk i denna bluegrass som är mycket attraktivt.

Man behöver varken älska U2 eller akter som Louvin Brothers för att ta till sig denna platta – jag gör nog det senare mer än det förra – men det skadar inte heller. Efter någon lyssning är det i alla händelser lätt att älska Earl Pickens & Familys rätt vågade projekt.

www.tedeborg.se

/Bengt O Tedeborg

Lyssna på Spotify