| |||||||
Recension
Lucky Bones
Together We Are All Alone
(Lucky Bones Promotions)
För att vara en debutplatta är den värd all beröm den kan få. Även om det inte skulle vara en debutplatta är det här något som står ut i de allt färre nyhetsbackar som finns kvar i den tappert kämpande skivbutiksbranschen.
Lucky Bones består framför allt av Eamonn O´Connor, en irländare som är stor hemma i Dublin. Han har på hemmaplan levererat en hel del bra musik i den genre som kallas Americana eller roots och som läsare av dessa rader antagligen har byggt upp sin skivsamling kring. Och det låter mycket mer amerikanskt än irländskt, kanske mycket beroende på att O´Connor åkte med ett gäng musiker till Bastrop, några nära mil från Austin i Texas, för att spela in plattan. Då kan det bli bra och det blev det här.
Vad som frapperar mest är att O´Connor har en egen stil, även om han influeras av såväl Dylan som Tom Waits och Springsteen. Den sistnämndes inverkan på irländarens låtskrivande är tydlig inte minst i rockiga »Long Shot«. Och alla de elva låtarna på plattan är byggda på starka känslor oavsett vad texterna handlar om, politiska ställningstaganden eller privata stunder – och då ligger det nära till hands att börja prata rockpoesi.
Bakom sig har han ett handplockat gäng med musiker hemma från Irland och med hjälp av producenten Stephen Ceresia lyckas de under en vecka i skivstudion ute på vischan i Texas att skapa en platta med magiska stunder.
Det skulle inte förvåna mig om Lucky Bones med den här plattan är på väg mot ett stort genombrott både här och där.