Recension
Halstead, Jenee
The River Grace Incl EP Hollow Bones
(CRS)

Hon har en röst som påminner om Emmylou Harris och skriver låtar som får mig att tänka på Tom Paxton och John Prine.

Fast mörkare. Döden är nästan lika vanlig gäst i Jenees låtar som hos Cornelis Vreeswijk.

I spröda ”Nick Drake” lyckas hon förklara sångarens öde utan att ens nämna hans namn, ”Drunkard´s Lullaby” är en ofattbart sorglig blivande klassiker och ”Dusty Road” skulle kunna vara en outtake från Loretta Lynns CD med Jack White, ”Van Lear Rose”.

På EP:n tar hon ett snabbt dopp i country- och americana-vatten, låter Steve Earle-doftande ”Damascus” skölja över henne, svänger i 30-talsstil på ”Good Lookin´Boy”, sliter sönder sitt hjärta i ödesmättade balladen ”Hollow Bones” och funkar loss i träskiga ”Banks of Mississippi” med läckert munspel från Jim Fitting.

Hela tiden sjunger hon med utsökt känsla och ett eget, sårbart uttryck.

Trots att det är hennes debut.

Jenee Halsteads framtid blir med all säkerhet ljusare än hennes texter.

/Christer Olsson