Recension
Swann, Nicky
Matches & Dispatches
(www.nickyswann.com/Hemifrån)

»Matches & Dispatches« är den andra fullängdaren från singer/singwritern Nicky Swann från Devon. Dessutom gav hon ut ep häromåret, och två sånger från den finns också med på det nya albumet.

»Matches & Dispatches« är i vilket fall en fantastiskt bra skiva. Nicky Swann har en mjuk och följsam röst; någon gång kan hennes vokala uttryck bli mer råbarkat, om sångens tematik kräver det.

Inramningen är akustiskt präglad. I flera spår hör vi just bara Nicky Swanns gitarr och en akustisk bas. I några spår tillkommer violin eller en mandolin, någon gång också Bethany Porters stämningsmättade stråkdrag på cellon. Alan Cook förgyller också med djupborrande dobro och pedal steel. Men ofta skalas alltså musiken ner till arketypen sångerska med gitarr.

Nicky Swann har skrivit alla sånger utom den traditionella »All Through the Night« och Beatles gamla »I Want to Hold Your Hand«, som hon framför i så avskalad och skör tappning att all den töntighet som vidlåder låtens tidigare receptionshistoria suddas ut.

Men Nicky Swann är också en fin låtskriverska i egen rätt med sin suveräna melodikänsla och genomreflekterade lyrik. »Tuesday’s Lament« ger en finstämd vardagsinteriör av det slag som Matraca Berg och Gretchen Peters utvecklat till mästerskap. »Everything« är fint utmejslad centrallyrik, »Amy’s Waltz« djupt gripande i sin sorgmodiga syntes av medkänsla och känslostarkt framförande, och »One Step Up« ger ett personligt bidrag till folksångens populistiska samhällstolkning. Där kontrasterar Olivia Dunns närmast old timey-mättade fiol och Alan Cooks dobro läckert mot Nicky Swanns taktfasta melodica och fräna sång.

Det är några tendenser i Nicky Swanns musik, men allt smälts samman i en djupt personlig form. »Matches & Dispatches« rymmer utsökt musik.

Ep'n »Burning Bright« finns på spotify.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify