 |
| ||||||
 |
Recension
Queen Emily
Queen Emily
(Malaco)
Halleluja, en ny stjärna är född. Ur kyrkan och gospelträning förstås men ny på den gamla soulens ljuvliga marker. Och då menar jag verkligen den gamla soulen. Inte den nya soulen, inte den nya R&B´n. Tillbaka till tiden för Aretha Franklin, Candie Staton, Mille Jackson, Bobby Blue Bland och Johnnie Taylor. Tillbaka till Muscle Shoals och the deep southern soul. Men samtidigt nytt i röst, anslag och personlighet.
Emily Davis gick till final i America´s Got Talent 2008 och fick ett kontrakt med legendariska Malaco 2009 och spelade under 2010 in sitt debutalbum, för utgivning i Europa. Det märkliga är, att Queen Emily finns inte omnämnd på Malacos hemsida, den website som det hänvisas till från skivomslaget.
Debutplattan innehåller tolv spår som både hänger ihop och som inte gör det. Åtta spår är inspelade under överinseende av Tommy Couch, Jr tillsammans med det ärrade gänget som här går under namnet The Soul Bowl Rhythm Section, men som innehåller James Robertson trummor, David Hood bas, Jimmy Johnson gitarr, Reggie Young sologitarr och Clayton Ivey piano och Hammond B-3. Dessa erfarna, lyhörda och känslosamt skickliga proffsstudiomusiker med hela soulvärlden på sina axlar. Fyra spår är producerade av Frederick Knight i en mer modern syntetisk anda. Nu har Queen Emily den underbara förmågan att lyfta sig över programmerade ljudslingor och känslolösa taktmaskiner och göra sångerna bättre än de egentligen är. Men det är i det andra gänget som hon verkligen hör hemma. Och här det verkligen mycket bra. Härlig sångröst med djup och volym, med känsla och följsamhet, lyhördhet och kraft. Precis så som vi vill ha det.
Det startar med en typisk cross over i form av James Ottos countylåt ”Just Got Started Loving You” för att över gå till Bill Withers ”Use Me” och Paul Kellys melodiösa ”Hold You To Your Promise” med en underbar orgel som spelpartner. En fin version av Millie Jacksons ”Angel In Your Arms” och en typisk George Jackson-komposition i ”Throw Away Me” följs av Willie Claytons ”Going Crazy” och Johnnie Taylors ballad ”Still Crazy”. Och om man sedan har förståndet att göra Bobby Blue Blands ”There´s No Easy Way To Say Goodbye” till sin signaturmelodi kan vi bara applådera och jubla. Och så gör vi.
Queen Emily, nu strax över 40 år, är i starten av sin karriär. En karriär som kan bli precis så intressant och spännande som detta debutalbum ger förutsättningar för. Så här glad för en ny soulsångerska har jag inte varit på mycket, mycket länge.
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.