Recension
Lucarelli, Francesco
Find The Light
(Route 66)

Lite spagettiamericana kanske. Kanske inte riktigt samma sak. Här är det inte amerikanska skådespelare som åker till Italien för att spela in en västernfilm. Här är det istället en italienare som åker till America för att spela in lite americana. Och detta är inte riktigt sant heller. För det är tydligen så att Francesco under en dryg tioårsperiod har pusslat ihop detta debutalbum både med sång och komp i Italien och med amerikanska gästartister i USA. Och det är inte vilka som helst faktiskt. Här finns Jeff Pevar på gitarr, mandolin och lapsteel, James Raymond på piano och keyboards, Kenny Passarelli på bas, Graham Nash med sång och munspel, Bill Kaffenberger på 12-strängad gitarr och Sonny Mone med sång. Allt har sedan mixats ihop av ingen mindre än producenten Stephen Barncard. På det hela taget borde det borga för en bra platta. Och i stora stycken är det också en bra platta. Inte minst de amerikanska vännerna ser till det. Francesco själv är kanske det svaga kortet med lite för mycket italienskadragning i sången för att det ska kännas bra.

Annars är det en typisk americanablandning av sånger. En del drar åt folkmusik, en del drar åt sing&songwriterhållet och andra åt pop och rock. ”Mr Sunshine” blir naturligtvis en typisk Nash-sång eftersom han finns med i duettsång och på munspel. På något sätt känns det som om Francesco vill skapa ett sound från 70-talets Kalifornien med Stills, Nash, Crosby, James Taylor, Young och grabbarna. Bra tanke, men det finns en bit kvar för Francesco för att nå dit trots allt.

/Staffan Solding