Recension
Duke And The King, The
Long Live The Duke And The King
(Loose)

En enig kritikerkår hyllar nya och utökade The Duke And The King som ett av årets bästa nya band och deras skiva ”Long Live The Duke And The King” som en fantasifull laglös kosmisk countrysoul. Och visst är det så. Simone Felice, för alltid på rymmen från The Felice Brothers, har tillsammans med Robert Bobbie Bird Burke, som fanns med i första upplagan av The Duke And The King, Nowell ”The Deacon” Haskins och Simi Stone skapat ett intressant band som dessutom kan hantera fyrstämmig harmonisång med stor känsla. Bird och Nowell har även ett förflutet tillsammans med gänget kring P-Funk, vilket gör sitt till i den breda musikaliska glöd som kommer ur denna Huckleberry Finn-koppling. För det är mycket av den laglösa frihet och drömska naturkoppling som Huck Finn söker som också vännerna i The Duke And The King lever för.

The Duke And The King tar oss med på en lång musikalisk resa från Memphis över Woodstock vidare till Kalifornien och till slut för en paus i Muscle Shoals. Vi får som reseunderhållning soul med inslag av country, rock och gospel. ”Children Of The Sun” skulle kunna vara en Crosby, Stills and Nash-låt från hippietidens 70-tal, ”Hudson River” bär en tydlig gospelkoppling och ”Right Now” har hämtat sin inspiration från countrysoul.

Även om de alla sjunger med sina egna karateristiska sångröster så är det ändå Felice som är den sammanhållande kraften och som styr in i fina harmonistämmor. Textmässigt finns det både bra och lite mer tveksamma bidrag. Kvasireligiösa anslag tycker jag mig höra och den lite underlig formulering i ”You And I”; ”Love is a coke-dealer´s daughter, Love is a slave ship at sea, Love is a wheel made of sawdust, It´s all we need”. ”Shakey” är den mest samhällskritiska sången på albumet. Den anspelar på alla de skakiga soldater som kommer hem från de amerikanska krigshärdar som finns runt om världen. Samtidigt vill inte Felice framstå som någon politisk talesman och låter kritiken bäddas in i drömmen om att det egentligen är dans och fest som ska rädda oss här i livet.

Måtte The Duke And The King leva länge. För här finns ett band som kan ge oss mycket fin musik framöver.

/Staffan Solding