Recension
Sahm, Doug
The San Antonio Hipster
(San Antionio Records)

Alldeles underbart är det här, huvud nickar, fot stampar och rumpa vickar så mycket den nu kan vicka på en gammal man.

Faktiskt, jag hade glömt hur bra Doug Sahm var. Glömt och förträngt på grund av eget påtvingat utanförskap, för att man måste ifrågasätta, för att fjärma sig från vad jag trodde var anpassning till de rätta åsikterna.

Allt Doug Sahm gjorde i de olika sammanhang han spelade in och framträdde med var inte bra. En del var till och med vedervärdigt, slarvigt, onyanserat.

Men resten var alldeles underbart. Den bästa dansmusik som tänkas kan och det var därför Doug Sahm blev så populär i Sverige. En kultfigur får några få egenutvalda visade sig gå hem hos det mytomspunna vanliga folket och där stod de egenutvalda och fattade ingenting.

Kanske för att den Doug Sahm som blev en svensk dansbandshjälte visade sig vara någon annan än den mytiske mannen med svårfångade samlarsinglar, ja ni vet.

Att skriva om»The San Antonio hipster« är både lätt och mycket svårt. Lätt, därför att musiken på de 21 spåren är en njutning.

De 21 spåren är alla från Doug Sahms produktion på 1980-talet. Vilket innebär tror jag att det mesta är inspelat och utgivet på svensk etikett, Sonet. Det är 21 låtar som täcker hela det rotspektrum som var Doug Sahm, hans värld, hans liv, hans musik. Han kramade musiken och han kramde oss lyssnare och han kramde oss människor. Men ibland var han som det vuxna bortskämda barnet och det är nu det svåra kommer.

Att skriva om den plattan tangerar det interna, det närmar sig en jävsituation.

Sammanställningen är gjord av Lennart Persson, vår Lennart Persson. Ursprungligen ett privat urval som skulle visa alla och envar hur bra Doug Sahms 1980-tal var. Till minne av Lennart och Doug finns nu den privata bäst-med-bandet utgivet officiellt. På ett skivbolag vars ägarrötter finns just hos Sonet, Dag Häggqvist och Lars-Olof Helèn, han som kallas »Helan«. Häftestexten är skriven att Mats Olsson, ja just den Mats Olsson. Doug Sahms svenske banérförare, apostel och platonisk groupie.

Utan Mats Olsson hade kanske inte Doug Sahm kommit till Sverige och hade han ändå kommit hade det kanske varit i skymundan. Men genom Expressens Popsida kom Doug Sahms varje andetag att redovisas och det de positivaste adjektiv som tänkas kan. När han kom var manegen småkrattad, ja.

Men vad ingen förstod, allra minst den inre singelsamlarkartellen, var att Doug Sahm var en folkets artist. Han och hans musikanter spelade sig in i folkhemmet (jo, det fanns rester kvar av det, då).

Kanske vände några av mytbevararna då ryggen till, när man inte fick ha Jesus för sig själv.

Lennart Perssons sammantällning är därför en välbehövlig lektion i ärlighet. Ty den som vände sitt ansikte från Doug Sahm vände också sitt ansike från musiken. Jag har själv åter vänt mitt ansikte åt Doug Sahm. Gå ni alla och gör sammanledes.

Skivan finns i Rootsyshopen www.rootsy.nu/butik/album.php?id=1171

/Frank Östergren