Recension
Cowboy Junkies
Renmin Park
(Proper)

Efter 25 års musicerande tröt inspirationen och plötsligt stod man där utan skivkontrakt och utan krav på att leverera. 2008 åkte Michael Timmins med sina båda adopterade döttrar tillbaka till deras hemland Kina. Känslan av att vara fri från gamla band och resan med en tre månaders vistelse i Kina gav en nytändning, en nytändning stark nog att skapa den glöd som behövdes för att sätta igång detta projekt.

”Renmin Park” är den första av fyra CD i en serie kallad ”The Nomad Series” som ska släppas över en period på 18 månader. Volym 2 är ”Demons” och består av inspelningar av Vic Chesnuttsånger, Volym 3 kallas ”Sing In My Meadow” och här slåss man fortfarande om innehållet och Volym 4 bär namnet ”The Wilderness” och består av inspelningar av sånger som vi inte hört och sånger som man spelat live de senaste året.

”Renmin Park” betyder Folkets Park på kinesiska och Cowboy Junkies ”Renmin Park” präglas mycket av de kinesiska intryck som Michael samlade under sin vistelse där. Den samlar intrycken lika väl som den berättar en påhittad kärlekshistoria om två människor som finns i två olika världar som för alltid kommer att hålla dem åtskilda. Ett tackbrev till en obskyr stad och till de människor som öppnade upp deras hem för fem främlingar. Det är ett personligt dokument om en förunderlig och komplex kultur, som igen står inför en massiv tillväxt.

Samtidigt är det här en Cowboy Junkiesplatta med ett typiskt Cowboy Junkiessound, det melankoliskt majestätiska. Margo Timmins karakteristiska mjukt nästan ödmjukt viskande sångröst med dess förtrollande, dramatiskt tonbärande kraft återkommer återkommer med en bärande nödvändighet.
Nu vet jag inte om ”Remnin Park” kommer upp i nivå med det bästa Cowboy Junkies har gjort. Här finns intentioner och här finns fina melodier, genomtänkta och genomarbetade texter med ett tydligt och viktigt budskap. Det som tar tid att komma in i är koppling mellan Cowboy Junkies naturliga sound och den kinesiska inspirationen tillsammans med de ljudloopar som Joby Baker har hjälpt till att plocka fram. Joby är annars ett gott tillskott som musiker. Själv säger Michael att den sång som de flesta nog skulle trycka på skip-knappen för är ”A Walk In A Park” men som samtidigt är den sång som är hans mest ambitiösa och den han är mest stolt över. Det är den som mest skiljer ut sig och har störst kinesiskt anknytning. Den kinesiska stjärnan ZXZZ sjunger på knarrig kinesiska och kompas dessutom av erhu, pipa och pedalsteel förutom den ordinarie uppsättningen.

”A Few Bags Of Grain” handlar om de värdelösa flickorna i Kina och om den personliga berättelsen från vännen Mr Lee, den lite snabbare och rockigare ”Stranger Here” om alienation och om att vara avvikande, ”A Good Heart” om det gamla och det nya Kina och ”Little Dark Heart” om det mörker som finns i att bli bortlämnad, att sakna sitt ursprung. En sång som också fann sin form i arbetet tillsammans med Mary Gauthier och ”The Foundling”.

Det är ett intressant experiment som Michael och de övriga i Cowboy Junkies har gett sig in i. Det ska bli spännande att höra hur projektet ”The Nomad Series” blir till slut. ”Renmin Park” är i stora stycken är en bra platta, men som något överskuggas av de starka personliga känslor som Michael bär med sig utan att riktigt ha kunnat hantera. Det gör att helheten blir lite hämmad och också lidande av den hårda styrningen. Viljan att absorbera den nya ljudbilden från Kina kväver mer än förstärker. Bara för att visa att det är mycket fantastisk musik som bjuds. Tidigare nämnda ”Stranger Here”, titelspåret ”Renmin Park”, ”Cicadas” om massakern på Himmelska Fridens Torg 1989 och ”My Fall”, som är en översättning från kinesiskan av den kinesiske rockstjärnan Xu Weis sång, är fyra mycket fina spår.

Jag behöver nog ytterligare tid och ytterligare lyssningar för att vara riktigt säker på vad jag känner för ”Renmin Park”. Det är väl det som gör musik så spännande.

/Staffan Solding